Min favoritförfattare (lyrik, prosa, dagböcker och inte minst dramatiken) är död. Nu är de borta, alla stora svenska författare som var samtida med mig Lars Norén, Lars Gustafsson, P-O Enquist och Jan Myrdal. Resten är bosch och oläsbart!
Jag har förvärvat och läst, inte allt men en betydande del av, Lars Noréns lyrik, hans dramatik och prosa samt hans 4 volymer dagböcker – En dramatikers dagbok I-IV – på sammanlagt 6 000 sidor. Den fjärde volymen avslutade jag för några veckor sedan. Läste de 1200 sidorna långsamt så att boken skulle räcka minst en månad. Normalt läser jag ut en bok en eller två dagar. Via dagböckerna har jag ”lärt känna” – så gott man kan via texter – Lars Norens tänkande och läsande (av främst Martin Heideggers Vara och tid) och Lars Norens vardag i verkligt konkret mening. Jag är så glad att dessa dagböcker finns att återvända till för att leva med i Lars Norens skrivande, läsande, tänkande och vardag. Dagböckerna är stor konst och stor estetik i både text och böckernas konkreta formgivning. Makalöst vackra böcker i ett minimalistiskt utförande. Han skrev i den sista volymen mycket om döden i samband med att hans nära vänner dog en efter en. Han kände sig allt mer nära döden och tänkte och skrev om den och berättade att han kände sig svagare och sjukligare. Att han var så sjuk han stod inför döden uppfattade jag inte under läsningen. Men mycket av det bli nu helt klart
Lars Norén är Sveriges genom tiderna största dramatiker som spelas på alla stora teatrar över hela världen. Det skriver och säger man nu från många håll i Sverige och utomlands. Lars Norén spelas idag på alla stora teatrar över hela den civiliserade världen. Han tjänade enormt med pengar på ersättningen för sina pjäser från alla världens teatrar men gjorde också av med allt på extremt dyra designkläder, alltid i svart eller vitt, och på sitt älskade Bryor.
Men August Strindberg, som Lars Norén lärt av, är i min mening större som dramatiker. Men Lars Noren är på den nivån. Helt outstanding i det moderna Sverige. Ingen kommer ens i närheten av hans dramatik. Dagböckerna är också helt unika i sin ärliga och sanna skildring av Lars Noren själv. Lyriken är mångfacetterad, mångbottnad, dubbeltydig och inte helt enkel att tränga in i. Men just för sina uppfordrande krav också oerhört belönande.
Jag känner djup sorg, via hans dagböcker kom jag att lära känna honom även om jag aldrig träffade Lars Noren i verkliga livet. En dröm som jag ofta talade med min fru Britt om vore att få ta en fika på någon timme med Lars Noren och tala samman. Vi har inga likheter som personligheter men just därför. Jag vill tro att vi kommit mycket bra överens.
Nu skall jag se om alla hans pjäser som finns inspelade och kan ses på SVT Play inte minst hans ”självbiografiska” två mästerverk ”Natten är dagens mor” samt ”Kaos är granne med Gud”. Hans debut som regissör var med August Strindbergs ”Dödsdansen” med Jan Malmsjö och Marie Göranzon i huvudrollerna. Makalöst bra. Finns också på SVT Play. Se också ”Ge oss skuggorna” som handlar en av hans läromästare som dramatiker Eugene O`Neill. ”Bobby Fischer bor inte längre i Pasadena” är lysande dramatik och med lysande skådespelarprestationer liksom pjäsen ”Som löven i Vallombrosa”. Bara för att nämna några.
Saknar Lars Noren. Inga fler böcker från kommer mera från hans skrivmaskin att med spänning vänta på att köpa och läsa! Han hade en glasklar och ömsint blick på människorna i lyriken, i dagböckerna och inte minst i dramatiken.
Vad skall nu hända med hans älskade Bryor på Gotland?
lennart waaras blogg 
Kommentera