Denna gång besöker Gustaf och jag Kungs Husby kyrka. Redogörelsen fokuserar på kommentarer till kalkmålningarna från 1500-talet som denna gång inte är målade av Albertus Pictor. Men först en kort information om kyrkan per se.
KYRKAN OCH DESS HISTORIA
Kungs-Husby kyrka är en hallkyrka/salkyrka av gråsten som består av ett långhus med rakt avslutat kor i öster. Långhuset är indelat i fyra travéer, där koret utgör den östligaste. Norr om koret finns sakristian och vid långhusets sydvästra sida finns vapenhuset. Som vanligt således. Ytterväggarna är gulputsade och har vita omfattningar. Yttertaket är klätt med tjärade furuspån. Östra gaveln pryds av två snidade vindskivor, som är prydd med snidade, stiliserade bladornament och den äldsta kan vara tillverkad på 1300-talet! Korfönstrets utseende är ursprunglig.
Av nuvarande kyrka är långhusets tre östra travéer och sakristian uppförda under förra hälften av 1300-talet. Under andra hälften av 1400-talet uppfördes vapenhuset.
INVENTARIER
Äldre medeltida inventarier, däribland rester av en dopfunt från 1100-talet tyder på att en tidigare kyrka har funnits i Kungs-Husby. Madonnaskulpturen i sten är ett tyskt arbete från mitten av 1300-talet, troligen från Rhenlandet. Madonnaskulpturen är målad och står uppställd i koret. Ett mycket vacker och väl bevarad skulptur. Nu skyddad för framtiden bakom glas.
Karolinervärja tillhörig Jacob Sjöman. Se hans CV ovan! En imponerande krigare!
KALKMÅLNINGARNA
Omkring år 1500 dekorerades tegelvalven med kalkmålningar av en okänd konstnär. Målningarna har till stora delar Biblia pauperum som förlaga.
Biblia Pauperum, ”de fattigas Bibel ” är namnet på en kortfattad bibelsammanställning skapad av en bendiktinmunk i slutet på 1200-talet för ej läskunniga lekmän. Biblia Pauperum spreds med ett stort antal illustrationer. Biblia Pauperum påverkade bildkonsten, både bokmåleri, monumentalmåleri och skuplturer. Illustrationerna var ofta förlagor för det medeltida kalmåleriet hos Albertus Pictor liksom i fallet med den okände kalkmålaren i Kungs Husby kyrka.
Vi gör nu en genomgång av några av viktiga kyrkans kalkmålningar.
1859 återupptäcktes de tidigare överkalkade målningarna och dessa restaurerades 1860 av Johan Zacharias Blackstadius. I denna kyrka har han varit förhållandevis trogen till originalmålningarna. Till skillnad från många av hans övriga närmast katastrofala restaurationer.
FABELN OM RÄVEN OCH GÅSFLOCKEN
Den listiga räven som bakom predikstolen predikar falskt för den okunniga gåsflocken som låter sig luras och inte ser huggtänderna. Vem är den falskt predikande räven i dagens svenska kyrka? Det är en räv som gömmer sina huggtänder kring upprop om ”rättvis fördelning” av den ekonomiska tillväxten, aktivismen för den muslimska massmigrationen, klimatalarmismen, HBTQ-aktivismen, transvestitutställningar med Jesus i kyrkorummet, aktivistisk feminism, vigande av homo-par, genustänkande och identitetspolitiskt månglande i templet. Den som så vill kan nog lätt hitta den predikande räven i den rikspolitiska miljön.
Räven ger sig på gåsflocken och biter en gå men gässen försvarar sig i en gemensam attack mot räven. När den samlade gåsflocken reser sig så fälls den falskpredikande makten.
Här har gåsflocken fått fatt i räven och placerat ett rep runt halsen och sedan med gemensamma krafter hängt upp räven över nocken att dingla tills sprattlandet upphört. En mycket sedelärande historia. Förekommer ganska ofta i olika utföranden bland kalkmålningarna i våra medeltidskyrkor.
BILDERNA I VAPENHUSET
Denna bild är magnifikt klarsynt kommentar till livet i kyrkan. Djävulen lyssnar på sliddret och sladdret och antecknar sedan i sin bok vad som sägas bland de fromma i kyrkan. Ett beteende bland fromma på 1500-talet som var så vanligt att det var värt att kommentera i en bild över entrén till vapenhuset. Den som idag deltager på ett kyrkkaffe kan höra samma sladder över småkakorna och kaffet. Vissa saker förefaller oföränderliga.
En dramatisk bild som möter kyrkobesökaren i vapenhuset. Döden sågar av livsträdet till den uppenbarligen fåfängt och pråligt klädde personen mitt i livet. Vi påminns om livets väsentligheter, nämligen hur vi lever våra liv inför den oundvikliga döden. Så fostrades medeltidsmänniskan med tydliga och uppfordrande bilder.
Halshuggning av en kristen martyr. Svärdet förefaller vara av den större medeltida typen för tvåhandsfattning.
Vi har inte lyckats tyda denna bild. Det kan handla om en martyr som inhämtas för halshuggning. Se föregående bild. Intressant att studera klädedräkterna under 1500-talet och det enhandsfattade men kraftigt utformade svärdet. Idag skulle vi väl kalla dem ”leggings” samt en kort midjejacka sammanhållen av ett bälte,
Denna bild bör vara Johannes Döparens huvud som presenteras för Herodes Antipas som beordrat halshuggningen. Johannes Döparen hade kritiserat Herodes för att han äktat sin bros hustru. Svärdets utformning, som inte är nordisk, tyder på ett drama i kulturer i Mellanöstern.
NÅGRA AV KYRKORUMMETS MÅLNINGAR
De praktfullt målade valven och travéerna. Motiven är bibliska historier hämtade från både det Gamla och Nya testamentet. Dessutom är strävbågar och valvbågar bemålade med abstrakta färgmotiv eller slingrande färgrankor.
Jona som kommer ur valfiskens buk. Studera också de abstrakta slingorna på strävbågarna och de konstnärligt utformade utfyllnadsslingorna mellan bilderna.
Grotesk figur. Kan möjligen ses som en varning för hejdlöst skrattande som vanställer ansiktet och är varning om att livet är allvarligt och inte skall flamsas bort. Den tanken har funnits i den tidiga kyrkan och möjligen markerat under delar av den protestantiska eran.
Ännu vid det sena 1900-talet kunde man i brukssamhällen i Västmanland höra folkliga sentenser av typ: ”Den som skrattar på morgonen får gråta innan kvällen” alternativt ”Den som skrattar på morgonen kommer till hökröva innan kvällen”. Bilden på pelaren vill sannolikt förmedla just denna tanke. Måleriskt!
Denna bild bör föreställa när Delila klipper håret av Simson för att beröva honom hans krafter så att filistéerna skulle kunna fängsla Simson.
lennart waaras blogg 
Kommentera