Svenska kyrkans majoritet av kvinnliga präster

Könsfördelningen bland präster

Idag är antalet kvinnliga präster fler än de manliga. 1 533 av prästerna inom Svenska kyrkan är kvinnor och 1 527 är män enligt statistik från hösten 2019 som Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (Skao) tagit fram. (https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/nu-ar-fler-kvinnor-man-praster)

Statistik över utvecklingen

Medlemmar

År 2000 8,9 miljoner medlemmar motsvarande 83 procent av befolkningen.

År 2018 5,9 miljoner medlemmar motsvarande 59 procent av befolkningen.

Gudstjänstbesökare

 Söndagsgudstjänst

1990 9,0 miljoner besökare

2019 4,3 miljoner besökare

Dop, konfirmation, vigsel, begravning

1990 6,2 miljoner besökare

2019 5,3 miljoner besökare

Övriga gudstjänster

1990 9,0 miljoner besökare

2019 5,9 miljoner besökare

Sammanfattningsvis, medlemmar och kyrkobesökarna flyr Svenska kyrkan i allt större skaror. Vad beror den negativa utvecklingen på? Det har jag grubblat över i många år. Jag tror att svaret finns i förlängningen av den citerade statistiken över könsfördelningen av prästerna i kyrkan. Statistiken är det synliga uttrycket för djupare teologiska, politiska och karismatiska förändringar inom kyrkan. Vad som därvid är hönan och ägget låter jag vara osagt.

Det politiska målet

Feminiseringen via en majoritet kvinnliga präster och en vänstersocialistisk ärkebiskop Antje Jackelen har nått en ny nivå, som visserligen länge varit synlig för den kritiskt granskande men som nu är helt uppenbar för varje svensk medborgare.  Utvecklingen har nått ett vänsterfeministiskt och socialdemokratiskt mål, en politiserad och politiserande kyrka i händerna på partiets politiker!  Svenska kyrkan som karismatisk kyrka är förstörd. Kostnaden för det politiska målet är ett totalt fiasko för Svenska kyrkan, alldeles oavsett vilka resultatmått du väljer. Medlemmar och kyrkobesökare sviker genom att rösta med fötterna. De vandrar i stora skaror ut ur kyrkan och dess möten.

Historiken

Kyrkomötet år 1958 tog beslutet att tillåta prästvigning av kvinnor. Efter kyrkomötets beslut 1958 prästvigdes år 1960 de tre första kvinnliga prästerna.

Det är inte många decennier sedan som biskopen Bertil Gärtner och Dag Sandahl m.fl. bildade Svenska kyrkans fria synod (finns och verkar än idag i olika former) som verkade för kyrkans skiljande från staten och för dopet som medlemsgrundande samt emot politiseringen av kyrkomötet, ett beslut som togs på kyrkomötet 1982.

Ämbetsfrågan

 Svenska kyrkans fria synod var också aktiv i ämbetsfrågan det vill säga i frågan om kvinnliga präster. Bland annat drev man att de manliga präster som av teologiska skäl inte ansågs sig kunna verka under en kvinnlig biskop eller ta emot nattvarden av en kvinnlig präst ändock skulle tillåtas verka i kyrkan. Den möjligheten, samvetsklausulen, togs bort i ett senare beslut. År 1979 antog kyrkomötet ärkebiskopen Sundbys förslag ”Regler för samarbetet inom Svenska kyrkan”, där det slås fast att om olika uppfattningar går mot varandra ska kyrkans officiella uppfattning – att alla kan vara präster – ha företräde. Präster måste vara villiga att samarbeta vad gäller planering, administration och kan inte vägra upplåta kyrka för att en kvinna ska tjänstgöra där.

Därmed kunde inte den tidigare fungerande samvetsklausulen längre åberopas och kvinnliga präster kunde således inte längre nekas någon av de uppgifter som hör till prästämbetet. Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet (1979:1118) började därmed att gälla också för Svenska kyrkan.

Kyrkomötet tog 1993 beslutade att inte prästviga män som motsätter sig ordningen med kvinnliga präster. Det är inte heller möjligt för redan prästvigda män att utses till kyrkoherde, domprost eller biskop såvida vederbörande inte försäkrar att fullt ut samarbeta med andra präster oavsett kön. Under de senaste åren har frågan om detta inte är detsamma som åsiktsförbud blivit ställd både inom och utom kyrkan.

 Kyrkomötets politisering

 Vad beslutet om politiseringen av kyrkomötet 1982 har lett till kan vi 40 år senare se. Svenska kyrkan presenterar sig idag med ett helt dominerande vänstersocialistiskt narrativ och budskap. Beslutet om en politisering av kyrkomötet, pådrivet av bland andra socialdemokraterna, har visat sig vara ett stort misstag ur kyrkans, som karismatisk kyrka, perspektiv men en enorm framgång för socialister/vänstersocialister i bland annat SAP. Se bara på de politiska budskapen från ärkebiskop och biskopar om den ekonomiska fördelningen mellan länder i världen, aktivismen för den muslimska massmigrationen, klimatalarmismen, HBTQ-aktivismen, transvestitutställningar i kyrkorummet med Jesus framställd som transvestit, aktivistisk feminism, vigande av homo-par, genustänkande och identitetspolitiskt mumlande. Men, värst av allt är Svenska kyrkans organiserade samarbete med islams organisationer samt det teologiska och politiska knäfallet för den kristet teologiska och politiska fienden islam.

 Avslutning

Jag vill poängtera att jag inte har några problem, teologiska eller andra, att ta emot nattvarden av en kvinnlig präst. När jag går i mässan i exempelvis Nicolaikyrkan i Örebro är det i sju fall av tio en kvinnlig präst som celebrerar mässan. Däremot ser jag ett stort problem med feminiseringen av Svenska kyrkan genom ett prästkollektiv som domineras av kvinnliga präster.

Idag är Svenska kyrkan i förfall för att inte säga fritt fall. Det kristna budskapet har ersattas av vänsterpolitisk propaganda. Ja, jag tvekar inte att ta till så drastiska formuleringar och påståenden. Den ovannämnda vänsterpolitiska agendan och aktivismen jävar knappast mitt påstående.

Finns det ett samband mellan feminisering av Svenska kyrkan med kvinnliga präster och det karismatiska, teologiska, politiska förfallet?

Finns det andra samhällsorganisationer med en parallell utveckling som förfallit i takt med tilltagande feminisering? Är inte kommunernas socialförvaltningar i en liknande situation?

  1. Karismatisk kristendom kommer från grekiskans karisma ”nådegåva”.  Begreppet avser uttrycket och läran i kyrkans budskap om nåden. Sagt på annat sätt, det är ett ord som beskriver den kristna trons nådegåva genom livet med Jesus genom Anden.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: