Under våra historiska exkursioner har Gustaf och jag ofta kört förbi Yttergrans medeltidskyrka i Uppland. Den har alltid varit stängd i likhet med de flesta svenska kyrkor. Anledningen är naturligtvis att ett visst klientel stjäl kyrksilver och andra historiskt värdefulla artefakter ur kyrkan. Bara om det finns någon i kyrkan som vaktar kan den hållas öppen.
Kyrkan har lockat oss med sin litenhet och tidig medeltida arkitektur. Denna dag stod kyrkan öppen och vi kunde granska den exteriört och interiört med de vackra Albertus Pictor målningarna. Vi fick också tillfälle att klättra upp i kyrktornet som varit försvarsanläggning.
Kyrkans historia
Under slutet av 1100-talet eller cirka år 1200 uppfördes den lilla romanska kyrkan med ett smalt kor och absid. Den har sannolikt från början fungerat som gårdskyrka vilket förklarar litenheten. Ännu i dag efter tillbyggnader rymmer kyrkan inte flera än 70 besökare. Det som idag kan beses och som finns kvar av den ursprungliga kyrkan är långhus och kor. När kyrkan byggdes hade kyrkorummet ett platt trätak eller kanske öppna takstolar.
Från början fanns en rundbågig ingång på södra sidan som senare vidgades och blev nuvarande portal mellan vapenhus och långhus. Kyrktornet i väster byggdes sannolikt under början av 1200-talet. Tornet var då isolerat från övriga kyrkobyggnaden.
Under orostider var kyrkan tillflyktsplats och tornet användes då till försvar. Det var därför ett lite spännande äventyr när vi klättrade upp i kyrktornet och kunde öppna luckorna i tornet och se ut över omgivningarna.
Bilden visar utsikten söderut från en av försvarsöppningarna. Det är varje gång en upplevelse att klättra runt de grova senvuxna furubjälkar som bär upp tornet och som är huggna och handbilade för nästan 850 år sedan. Det är närmast andäktigt att ta på dem. En intressant diskussion är hur man hantverksmässigt bar sig åt för att med handkraft få upp de tunga bronsklockorna i tornet. Gustaf kunde också berätta hur de i äldre lagstiftning finns lagtexter som reglerar ansvaret om en kyrkklocka faller ner och dödar/skadar kyrkobesökare eller andra. Att frågan föranlett formell lagstiftning är en tydlig indikation på att det faktiskt hänt att kyrkklockor fallit ner och skadat människor.
Vi har vid alla våra uppländska kyrkobesök upptäckt att tornet och/eller tornkammaren ofta är upplag för utrangerade föremål, äldre artefakter från kyrkans interiöra utsmyckning, som plockats ner. Vi har hittat tavlor, bilder, förgyllda skulpturer, svärd m.m.
Tornkammaren hade från början ett massivt tunnvalv av gråsten. Omkring år 1300 kan kyrkorummet ha uppfattats som för litet. Mellan långhuset och tornkammaren byggde man då en arkadbåge av tegel som dekorerades med kvadermålningar. Triumfbågen mellan långhus och kor vidgades. På triumfbågens västra sida finns en delvis bevarad målning i sicksackmönster som visar storleken på den vidgade triumfbågen.
På 1480-talet ersattes tidigare trätak med nuvarande tegelvalv i kor och långhus. Kyrkorummets valv och väggar målades med kalkmålningar med bibliska motiv av Albertus Pictor (Albrekt målare).
Vapenhuset i söder uppfördes och i öster avskildes absiden från koret för att nyttjas som sakristia. Tornet höjdes och försågs med en gotisk spira.
Kyrkans äldsta inventarium är nederdelen av dopfunten från 1200-talet. Den är huggen i gotländsk kalksten.
Kuriosa: Lasse-Maja gjorde här en av sina kupper och stal kyrksilvret. Kyrkporten med det upptagna hålet är bevarad och står uppställd vid klockstapeln.
Text och bild:
lennart waaras blogg 
Kommentera