GRÄNSEN MELLAN FJÄRDHUNDRALAND OCH VÄSTMÄNNENS LAND.

Några bilder och kommentarer från dagens exkursion med Gustaf till de gamla gränsområdena mellan Fjärdhundraland (ett av tre folkland som senare i historien blev Uppland) och Västmanland. Västmanland eller ”västmännens land” har fått sitt namn i geografisk jämförelse med Uppland, som var en huvudbygd under järnåldern.

Kung Östens hög är en gravhög från järnåldern. Den är belägen i Östanbro socken i östra delen av Västerås kommun. Högen ligger strax söder om nuvarande E18 vid Sagån och gränsar till Enköpings kommun. Den är fem meter hög och 60 meter i diameter och en av de största storhögarna i Västmanland. Högen kan vara samtida med Anundshög, efter Kung Bröt-Anund, i Västerås. Kung Bröt-Anund fick namnet för att bröt nya vägar och byggde broar.

På andra sidan gränsen Sagån i Fjärdhundraland ligger kung Skutes hög.

Skutes hög-.jpg

Bilden visar kung Skutes hög i förgrunden med Östens hög i bakgrunden. Östens hög ligger i Västmanland på andra sidan Sagån.

Här ligger den forna Eriksgatans vattenövergång, Östens bro.  I Upplandslagen stadgas att vid Östens bro på gränsen mellan Västmanland och Uppland skulle västmanlänningarna och upplänningarna mötas. När en ny kung red sin Eriksgata skulle västmännen följa honom till Östens bro, där upplänningarna skulle möta och överta ansvaret. ”Kung Östens hög” och ”Kung Skutes hög” ligger på vardera sidan om gränsen vid den gamla färdvägen. Förbindelsen var en av landets viktigaste och för brounderhållet ansvarade flera hundaren.

Näs fornborg nordost om Näs by, är belägen på toppen av en ca 30 m hög bergbrant. Den har manshöga murar med lodräta ytter- och innersidor och en ingång i norr. Utsikten över Sagån mot upplandssidan är anslående.

Fornborgar har historiskt varit platser för tillflykt vid orostider och har sannolikt också varit bevakningsplatser vid farleder. Det är tydligt i fallet med Näsborgen högt ovan Sagån. Fientliga farkoster hade ingen möjlighet att segla uppför Sagån och passera Näsborgen utan att stoppas. Ibland var borgar befästa gårdsanläggningar. I fallet med Näsborgen är det dock osannolikt att den varit en befäst gårdsanläggning med tanke på den ojämna topografin inne i borgen.

Denna borg liksom de flesta har anlagts under järnålder.

Fornborgar har anlagts på lätt försvarade höjder och med branta stup åt ett eller flera håll. Det var lättförsvarade åt den branta sidan, som i fallet med Näsborgen, vilket var den mest sannolika anfallsriktningen från båtar som kom uppströms Sagån.

Borgarna har mäktiga stenmurar som numera är raserade. Markerade ingångar kan ofta ses. På de mäktiga stenmurarna kan träpalissader varit uppförda för att ytterligare förstärka försvaret av borgen.

 

IMG_2130.jpg

På Näs-borg kan man av dess ruiner se att den varit mycket väl befäst. Enligt en gammal berättelse har ”en  konung Torborg (måhända uppslakonungen Eriks dotter) haft sitt säte och vid striden med västgötakonunegne Götriks son Rolf flytt härifrån och till Ulleråker i Simtuna socken. Varest hon sedan utstod en svår belägring”. O Grau 1754.

Text och bilder; Gustaf och Lennart Waara

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: