Även en blind höna hittar ibland ett korn av sanning. Citerar delar av Glöran Greiders artikel i Aftonbladet. Inte för att jag instämmer i det Göran Greider skriver, eller för att jag definierar mig som konservativ, utan för att han pekar på förhållanden som bör lyftas fram om liberalismens medansvar i det elände som utgör Sverige socialt, politiskt och ekonomiskt.
”En konservativ kritik borde vakna: Samhällsinstitutioner mister sin aura. Ämbetsmannastaten eroderar. Vinster överordnas värden. Företagsintressen ses av princip som viktigare än stat och offentlighet.
…
Vi har faktiskt fått vänta tills de yttersta tiderna, det vill säga nu, för att höra enstaka borgerliga politiker och kommentatorer angripa vinstens överhöghet och oroa sig över lobbyintressenas makt över skola och välfärd.
…
Själv är jag vänster, socialdemokrat, socialist. De högerpopulistiska energier som släppts lösa i västvärlden ser jag som en reaktion på den sociala trygghet som slagits sönder av en döv, blind och för sociala konsekvenser ofta faktaresistent liberalism.
Så varför efterlysa konservativa röster? Svaret är att socialism och konservatism har en viktig beröringspunkt. Båda strömningarna har uppfattningen att det vi kallar samhälle är något mer och större än summan av alla individuella marknadsrelationer.
…
Ty även socialliberalismen har enbart den enskilda individen som utgångspunkt och slutstation för tänkandet”.
lennart waaras blogg 
Kommentera