EN MEDELTIDA BRO OCH EN VIKINGATIDA RUNSTEN VID ALSTA I NYSÄTRA SOCKEN.

 

IMG_1957

 En vacker och hållbar stenvalvsbro från medeltid. Vackert belägen vid Alsta, Nysätra socken. Bron leder vägen över Lillån längs gamla landsvägen mellan Örsundsbro och Nysätra kyrka.  Betänk hur länge denna skickligt valvslagna bro stått och alla människor som genom historien tagit sig över Lillån med hjälp av bron. Bönder med foror, vandrande trälar, handelsmän med varulastade hästar, medeltida kungar med följe, stormän med hird på väg till slagen vid Gestilren 1210 och Sparrsätra 1248. Vilka kan vi aldrig veta! Men vi kan föreställa oss. Vilket jag gör när jag står på bron. Lätt då att uppleva medeltiden.

Stenstolpar som bär räcket och räcket är av mycket senare datum. Om jag fick bestämma skulle de tas bort så att vi kunde se bron i ursprungligt skick. Det är naturligtvis en mycket oansvarig ståndpunkt. Idag leds trafiken över en modern bro strax N om denna medeltida valvbro.

IMG_1956 

Inskriften i runor

ᚴᛁᛋᛚᚼᚢᛚᚠᛅᛋᛏᚱᚴᚢᚦᚠᛅᛋᛏᛋᛏᚤᚱᚠᛅᛋᛏᚱᚦᚬᚱᚴᛁᛋᛚᚱᛅᛁᛋᛏᚢᛋᛏᛅᛁᚾᛂᚠᛏᛦᛋᛅᛚᚢᛅᚠᛅᚦᚢᚱᛋᛁᚾ

Inskriften i translitterering

kisl hulfastr kuþfast styrfastr þorkisl raistu stain eftR salua faþur sin

Inskriften i normalisering

Gisl, Holmfastr, Guðfastr, Styrfastr, Þorgisl ræistu stæin æftiR Salva, faður sinn.

Inskriften i översättning

”Gisl, Holmfast, Gudfast, Styrfast, Torgisl reste stenen efter Salve, sin fader.”

 Denna runsten står vi ovan nämnda bro, 50 m S om V brofästet.

Stenen står idag i en liten trädgårdstäppa till en gård. Namnen som nämns i inskriften är kända från andra stenar och typiska för svensk vikingatid. Ett kristet kors saknas på stenen. Det kan vi möjligen tolka som att de på stenen nämnda personerna eller fadern fortfarande höll sig till asa-tron. Annars är ett kors vanligt på runstenar i Uppland.

Namnet ”Guðfastr” (”kuþfastr”) har fortsatt att bekymra mig. Jag har sökt vidare i litteraturen. Namnet är vanligt under 1000-talet på runstenar. Det skulle kunna tolkas som den som är fast i Gud. I så fall motsäger det min förmodan om att bristen på kors kan innebära att fadern och/eller sönerna var asa-troende. Dessa trosuppfattningar förekom parallellt under 1000-talet. Det finns dock en alternativ tolkning. Ord skrevs ofta ihop. Det är därför möjligt attkuþfastr”är en sammanskrivning av ”gode” och ”Faste”. Namnet Faste var ett vanligt förekommande namn och ”gode” var en titel för fornnordiska offerpräster. ”Goden” ledde även tingsförhandlingar. Vilken som är den riktiga förklaringen får anstå tills jag kan belägga namnet slutgiltigt. Den nödvändiga litteraturen för det har jag inte tillgänglig i mitt Våtsjö-bibliotek. Därmed är det oklart om stenen är rest som en kristen eller en asa-troende runsten

Stenen är inte målad och omskött på ett korrekt och önskvärt sätt. Länsstyrelserna har numera ansvar för forntida artefakter. I fyra hundra år var ansvaret Riksantikvarieämbetets (RAÄ). Länsstyrelsen i Uppsala har 500 000 kronor för 1600 uppländska objekt. Även om en statsminister (M) och en partiledare (S) en gång okunnigt tyckte att svensk historia var ”barbari” så borde Sverige ha råd att ta hand om det som förfäderna skapat och som fortfarande, fler tusen år senare, finns kvar i landskapet.

 Stenen är osignerad men sannolikt ristad av Torgöt Fetsarvi.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: