lennart waaras blogg

Sedan en tid befinner jag mig åter i Arvo Pärt land. Förra gången var för tio år sedan.

Arvo Pärt är en tonsättare född i Estland 1935. Pärt emigrerade under den sovjetkommunistiska diktaturen men finns nu åter i hemlandet!

Hans musik är både minimalistisk och dramatisk på samma gång. Musiken är också djupt andlig med rötter i bland annat den gregorianska sången och i ryskortodox andlighet. Arvo Pärt är numera upptagen i den ortodoxa kyrkan.

När man ser Arvo Pärt så ser han faktiskt ut som en medeltida munk! Det finns också något av medeltida munkkloster över delar av hans magnifikt vackra och kontemplativa musik!

När jag lyssnar på Arvo Pärt hamnar jag i en helt annan mental verklighet. Det ÄR en stark upplevelse och ingen musik för passivt lyssnande.

Själv föredrar jag hans senare musik. Den tidiga musiken är bl a inspirerad av tolvtonsmusiken och lite för experimentell för min del.

Några förslag som jag prefererar.

Fratres (1977)
Cantus In Memoriam Benjamin Britten (1977)
Spiegel im Spiegel (1978)
Te Deum (1984–85)
Stabat Mater (1985)
Miserere (1989)
Kanon Pokajanen (1997)
Symfoni nr 4 (2008) (Märkligt nog skriven till den då fängslade Chordokovsky)

This entry was posted on 27 augusti 2018 at 6:11 and is filed under Kultur. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.