PREAMBEL
Under en tid har jag ägnat mig åt läsning kring det gustavianska 1700-talet. Jag kom därvid att fastna inte bara för den lysande intelligenta kung Gustav III utan fast mer för den märkliga skepnad som var Gustav IV Adolf. Det är en oerhört sorglig historia från konception, födelse, uppväxt, avsatt kung och ett avslut vandrande genom Europa i armod och elände.
Porträttet av Gustav IV Adolf är målat år 1809 av Per Krafft d.y.
Under läsningen kom också frågan upp om Gustav III:s släktskap med Vasa-ätten. Jag har vidare ibland funderat över eventuellt släktskap mellan de senare Bernadotterna och Vasa-ätten. Jag kände ett behov av att klara ut dessa frågor, vilket är den personliga bakgrunden till denna längre text.
GUSTAV III
Gustav III hänvisade ofta enligt samtida berättelser med stolthet till anor från Vasa-ätten. Hans stora kungliga förebild och hjälte var Lejonet från Norden Gustav II Adolf. På teckningen nedan pekar Gustav III menande på Gustav II Adolfs byst för kronprins Gustav Adolf. Teckningen är gjord av Johan Tobias Sergel.
Gustav III var faktiskt Vasa-ättling även om han tillhörde den Holstein-Gottorpska ätten. Genom sin far, kung Adolf Fredrik, härstammade han från Vasaätten och Gustav Vasa.
SLÄKTLINJEN FRÅN GUSTAV VASA
Släktlinjen från Gustav Vasa till Gustav III i rakt nedstigande led:
- Gustav Vasa
- Karl IX (Gustav Vasas son)
- Katarina Karlsdotter Vasa (Karl IX:s dotter, gift med Johan Kasimir av Zweibrücken)
- Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken (Syster till kung Karl X Gustav)
- Fredrik VII av Baden-Durlach (Hennes son)
- Albertina Fredrika av Baden-Durlach (Hans dotter)
- Adolf Fredrik (Hennes son, kung av Sverige och Gustav III:s far)
- Gustav III
Även på mödernet fanns släktskap genom att Gustav III:s mor drottning Lovisa Ulrika av Preussen också hade Vasablod i ådrorna via ingifta tyska fursteätter.
RYKTEN OM AVKOMMAN GUSTAV ADOLF
Kungen Gustav III och drottningen Sofia Magdalena hade enligt samtida och samstämmiga redogörelser till en början ett avmätt, kyligt och relationslöst äktenskap utan närmare fysiskt känsloliv.
Hovstallmästare Adolf Fredrik Munck skulle komma att få en speciell medlande uppgift mellan Gustav III och drottning Sofia Magdalena.
Efter nio års barnlöshet (orsak självfallen avsaknad av sexuell attraktion och aktivitet) bad kungen hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck aktivt om hjälp för att få instruktioner och vägledning om det äktenskapliga samlivet.
Problemen med både Gustaf III och hans gemål var att de alldeles uppenbart var sexuellt naiva och okunniga vilket medförde stora svårigheter vid deras första aktiva försök att skaffa en kunglig arvinge. Hovstallmästaren A.F. Munck ombads av Gustav III att vara behjälplig. Trots stor tvekan kände A.F. Munck sig tvingad att följa kungens önskan och order.
Gustaf III (som dessutom enligt Munck hade problem med trång förhud) meddelade Munck efter första försöket med drottningen, liksom efter flera senare försök, att han som han själv sade ”inte hittade något riktigt hål”.
Drottning gavs, av Munck via närvarande hovdamer, rådet att visa kungen hur och var. Blygsel från båda försvårade konkret kommunikationen under försöken. Först efter den nionde nattens försök, med råd och hjälp av Munck som alltid väntade i rummet intill, fullbordades äktenskapet.
Efter mycken vånda med både praktiska och känslomässiga svårigheter blev drottningen ändock gravid. Sofia Magdalena födde en son, den blivande kung Gustav IV Adolf.
A.F. Muncks närmast plågsamt explicita och detaljrika berättelse om händelserna finns nerskriven av Munck själv och överlämnades i skrift till Gustav IV Adolf och finns idag bevarad i en bevittnad avskrift i Riksarkivet.
Självfallet kom kungens och drottningens svårigheter och A.F. Muncks roll att spridas inom hovet, vilket gav upphov till allehanda slidder och sladder som också nådde offentligheten. Gustav III:s fiender var inte sena att utnyttja det farligt giftiga skvallret (som det senare skulle komma att visa sig).
I en slipprig teckning som nådde ut till allmänheten har Carl August Ehrensvärd elakt illustrerat händelsen för att skandalisera både Munck, kungen och drottningen. Den föll populasen i smaken och tjänade Gustaf III:s fiender väl.
Kungens politiska motståndare drog sig således inte i pågående maktkamper för att använda politiskt skvaller och slipprigt förtal som medel emot Gustav III. Till och med hans egen mor den maktlystna och härskarbegivna änkedrottningen Lovisa Ulrika, utnyttjade situationen i sitt hat mot den sittande drottningen Sofia Magdalena genom att uppmuntra falska rykten om att det i själva verket var Munck som var far.
Vad man i skvallret glömmer är att kungaparet fyra år senare (1782) fick ytterligare en son, Karl Gustav. Hans börd ifrågasattes aldrig av samtiden vilket bevisar att Gustav III faktiskt var fertil och förmögen att befrukta drottningen.
Det finns mig veterligt inget DNA-test som skulle kunna bekräfta (eller avfärda) faderskapet mellan Gustav III och Gustav IV Adolf.
Det har inte genomförts någon genetisk undersökning för att bestämma Gustav IV Adolfs börd. Varför inte? Av hänsyn till Napoleons marskalk som valdes till regent i Sverige? Vill man behålla och bevara ett litet tvivel på äkta börd för att legitimera Bernadotte ätten?
För ett entydigt vetenskapligt belägg måste forskare göra följande: Extrahera Y-DNA från kvarlevorna av Gustav III (eller hans bror Karl XIII:s linje) för att jämföra med Y-DNA från Gustav IV Adolf som ligger begravd i Riddarholmskyrkan) eller någon av hans agnatiska (manliga) ättlingar.
Historiker betraktar dock idag sliddret och sladdret om hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som kungens biologiska far som motbevisat av alla viktiga källor. Bland många andra skriver Dick Harrison ”Avlandet av Gustav IV Adolf är påfallande väldokumenterat, och det finns inget, eller ytterst litet, utrymme för tvivel om faderskapet”.
GUSTAV IV ADOLF
Gustav IV Adolf var som en historiker skriver ”född under en olycklig stjärna”. Det är faktiskt milt uttryckt.
Inte minst förtalet om hans födsel och börd kom att förgifta hans liv och följa honom som en obehaglig skugga genom livet. Historikernas skildringar av den gustavianska tiden, enkannerligen Gustav IV Adolfs liv är sorgliga och förskräckande kapitel i svensk historia, från konception, födelse, livet som ung pojke och man, senare av adeln och ämbetsmännen ifrågasatt kung, förnedrande bortkuppad och slutligen av riksdagen avsatt (inklusive tronföljare och familj) efter förlusten av Finland 1809.
Den avsatte kungens liv fortsatte i exil i en tillvaro av vandringar runt i Europa, utfattig och luggsliten. Han kallade sig överste Gustafsson. Gustav IV Adolf/överste Gustafsson slutade sitt liv försupen boende på Värdshuset Zum weissen Rössli i S:t Gallen.
I historieskrivningen har Gustav IV Adolfs fortsatta liv ibland beskrivits onödigt pejorativt. Ett citat illustrerar, Sten Carlsson, professor i historia, från volym två av Carlsson/Roséns ”Svensk historia” skriver: ”I landsflykten, som tillbragtes under resor, främst i Schweiz, Tyskland och Nederländerna, brast det tunna skal av stel korrekthet, bakom vilket han tidigare förskansat sig (förvånar det verkligen någon, min kommentar). Han blev bisarr och excentrisk, sysslade med korstågsplaner och allehanda politiska hugskott; märkligt är, att han 1812 gick över till Napoleons sympatisörer. Samma år skilde han sig från sin gemål; hans privata liv kännetecknades av patologisk kverulans, alkoholmissbruk och enkla erotiska äventyr. Kungatiteln bortlade han genast och kallade sig från 1817 överste Gustafsson. Under detta namn utgav han flera politiska pamfletter, delvis av memoarkaraktär.”
Är det denna typ av skrivningar hos svenska historiker under decennier och sekler som utgjort underlagd för uppfattningar och diskussioner bland Bernadottska medlemmar om den egna legitima kungliga härligheten och den gustavianska illegitima motsatsen.
Teckning av Emil Rittmeyer ca 1833-37
Som ung pojke hade Gustav IV Adolf aldrig några jämnåriga lekkamrater. Kavaljererna och pagerna vid hovet var hans enda kamrater. Hans lärare och ansvarig från treårsåldern var riksrådet Fredrik Sparre, ”hovets ärkepedant” som inte hade det minsta sinne och förståelse för ett barns behov av ömhet och lekfullhet.
Till och med när Gustav IV Adolf arresterades1809 och avsattes försökte kungen naturligen rädda sonens arvsrätt till kronan. Kuppmakarna och riksdagen drog sig inte för att utnyttja det skamliga oäkta kortet och mot bättre vetande ifrågasätta hans börd genom att hota med att öppna process om Gustav IV Adolfs rätta börd.
Historieprofessorn Sten Carlsson skriver till och med i del 8 av det tio volymer breda och omfattande verket ”Den svenska historien”: ”Det underförstods (av kuppmakarna och riksdagen, min anmärkning) att hela Gustav IV Adolfs familj var diskvalificerad på grund av sin förmenta härstamning från hovstallmästare Munck”.
Det är självfallet en opportun maktpolitisk konstruktion från kuppmakarna och deras anhängare inför beslutet att fråntaga Gustav IV Adolf och hans son arvsrätten och skicka hela familjen i exil. Huruvida det finns historiska belägg för att maktgruppen verkligen resonerade som påstås har jag inte undersökt. Finns det källor bakom Sten Carlssons påstående? I detta ljus blir statskuppen och avvisandet av Gustav IV Adolfs son som tronarvinge en än märkligare för att inte säga skamlig åtgärd som underbyggs och motiveras av och med falska rykten.
Den lilla gruppen kuppmakare kände och var vid den aktuella tidpunkten välbekanta med rapporter och beskrivningar vilka intygade och klargjorde att Gustav IV Adolf med all sannolikhet var Gustav III:s äkta son.
Statskuppen 1809 av en mycket liten grupp adelsmän och militärer, liksom riksdagens avsättning och dess konsekvenser är i dagens ljus en skammens berättelse och en skammens åtgärd av landets yppersta makthavare.
STATSKUPPEN, RIKSDAGENS BESLUT OCH
VARFÖR HELA ÄTTEN FRÅNTOGS TRONFÖLJDEN
Efter det katastrofala finska kriget 1808–1809, där Sverige förlorade den östra rikshalvan Finland till Ryssland genomfördes paradoxalt en svensk statskupp mot den legitima kungen Gustav IV Adolf ledd av en mycket liten grupp militär.
En starkt bidragande orsak till förlusten av Finland 1809, om än inte alls den enda, var en förrädisk konteramiral med Svärdsorden, Johanniterorden m.m. Carl Olov Cronstedt som överlämnade Sveaborg den 3 maj 1808 med 7 000 soldater, 2000 kanoner, vapen, ammunition, förnödenheter samt skärgårdsflottans 110 skepp till den ryske befälhavaren general Friedrich Wilhelm von Buxhoevden, Den svenska historiens värsta landsförräderi.
Förlusten av Finland, vår östra rikshalva, kan svårligen lastas Gustav IV Adolf. Ansvaret faller snarare på ämbetsmännen i rikets ledning. Kungen kan möjligen anklagas för att inte ville ingå i fredsförhandlingar med Ryssland utan fortsätta kampen om Finland.
Efter statskuppen, inledningsvis av en mycket begränsad grupp adelsmän och militärer, förklarade riksdagen (tveksamma och motsträviga stånd hotades och tvingades till enhällighet) den 10 maj 1809 att kungen och alla hans framtida arvingar för evigt hade förlorat rätten till Sveriges krona. Något bredare folkligt missnöje med kungen förelåg inte. Gustav IV Adolfs son, kronprins Gustav, fick aldrig bli kung eftersom riksdagen formellt fråntog hela kungafamiljen rätten till den svenska tronen.
Den svenska riksdagen, adeln och militären hade dock inga problem med konsekvenserna av sitt ohemula tilltag. Den är en historia som inte diskuteras över hövan i litteraturen. Möjligen av hänsyn till Bernadotte-ätten som saknade kungliga förfäder.
Hela den avsatta kungafamiljen tvingades lämna landet i slutet av 1809. Sonen Gustav levde resten av sitt liv i exil i Europa under titeln ”Prinsen av Vasa”. Mer om det längre fram.
Det fanns flera samverkande politiska orsaker till att sonen och hela ätten fråntogs tronföljden. De huvudsakliga skälen beskrivs nedan, sådana de kan utläsas av den historiska litteraturen.
Rädslan för kungens kommande hämnd
De adelsmän och officerare som ledde statskuppen mot Gustav IV Adolf var livrädda för den tioåriga kronprinsen och vad han skulle göra som vuxen och vorden kung. De vågade helt enkelt inte låta kronprinsen ärva tronen. De var djupt oroade och fruktade att sonen skulle utkräva hämnd på de personer som hade störtat och fängslat hans far. De ville till och med, med en författningsändring skydda sig mot framtida efterräkningar.
Kuppmakarna hade sannolikt i minne kungamördaren Anckarströms öde med tredubbel offentlig spöslitning (hudstrykning kallad), avhuggning av höger hand och huvud samt kroppen delad och lagd på stegel. Det var en brutal tid och brottsliga hanterades med mycket hårt regemente.
En napoleonsk militär valdes som tronföljare
För att säkra stabilitet och tronföljd erbjöds kronan till Gustav IV Adolfs farbror Karl, som blev kung Karl XIII. Eftersom Karl XIII saknade egna biologiska barn tvingades riksdagen att söka en ny tronföljare vilket innebar att maktgrupperingarna kunde välja en tronföljare utifrån. Man sökte i Frankrike och kontaktade Napoleon.
Kronprins Gustav var medvetet avpolletterad.
Maktgrupperna och riksdagen valde en fransman nämligen Napoleons marskalk Jean Baptiste Bernadotte till blivande kung av Sverige (senare kallad Karl XIV Johan). Därför sitter Sverige idag med Bernadotte-familjen utgörande ett svenskt kungahus, nåja fransksvenskt.
KRONPRINS GUSTAV
Gustav III:s sonson ”kronprins Gustav” son till den avsatte Gustav IV Adolf, antog senare i österrikisk exil den officiella titeln Prinsen av Vasa bland annat för att markera och påminna om familjens historiska härstamning från den stora svenska kungalinjen. Det fanns dock ytterligare en orsak.
Napoleons marskalk som valts till tronföljare tvingade arvprinsen Gustav att avstå från sin titel som ”svensk arvprins”. Han kände eller inbillade sig kanske att det kunde föreligga ett potentiellt hot mot hans tron från en till Europa landsförvisad ”arvprins”. Arvprinsen Gustav var sannolikt dessutom en obehaglig ständig påminnelse om att det fanns en legitim konkurrent om kungatronen i Europa som kunde komma till användning som alibi från Sverigefientliga makter som önskade påverka svensk politik i någon bestämd ny riktning.
Gustav, Prins av Vasa, försörjde sedan i hemlighet sin far som fattig irrade omkring i Europa. Även Österrikes store man Metternich var mån om att den forne svenske kungen inte drabbades av alltför många förödmjukelser och obehag.
FAMILJEN TVINGADES TILL LANDSFLYKT I EUROPA
Efter avsättningen tvingades hela familjen i exil. Kronprins Gustav växte upp i Wien och gjorde karriär som officer i den österrikiska armén som nämnts under namnet ”Prinsen av Vasa”. Han levde resten av sitt liv i Europa och dog 1877 utan att någonsin ha återfått den svenska tronen.
Gustav IV Adolfs och Prinsen av Vasas stoft vilar sedan 1884 i Riddarholmskyrkan efter att Viktoria av Baden (kungens dottersons dotter) blivit svensk kronprinsessa. Genom henne härstammar Gustav VI Adolf i fjärde led från Gustaf IV Adolf. Mer om det senare.
Gustav IV Adolfs ättlingar lever i högsta grad vidare i dag och har via giftermål återknutit till det svenska kungahuset. Trots att kungen avsattes vid statskuppen 1809 och familjen förvisades från Sverige, återkom hans gener till den svenska tronen genom hans dotterdotter Victoria av Baden.
GUSTAV IV ADOLFS FEM BARN
Vi presenterar en översikt över Gustav IV Adolfs barn och hur en del av hans släktlinje anknyter till Bernadotterna
- Gustav IV Adolf fick fem barn tillsammans med drottning Fredrika av Baden.
- Gustav, prins av Vasa (1799–1877): Blev österrikisk fältmarskalklöjtnant. Hans enda överlevande barn, prinsessan Carola, gifte sig med kung Albert av Sachsen men dog barnlös. Gustavs manliga linje dog därmed ut.
- Prinsessan Sofia (1800–1865): Gifte sig med storhertig Leopold av Baden. Det är genom henne som Gustav IV Adolfs ättlingar lever vidare i dag.
- Prins Carl Gustav (1802–1805): Dog i tidig barndom i Sverige.
- Prinsessan Amalia (1805–1853): Förblev ogift och dog barnlös.
- Prinsessan Cecilia (1807–1844): Gifte sig med storhertig August av Oldenburg och fick tre söner, men hennes linje dog ut inom några generationer.
VASA-ÄTTENS SLINGRANDE VÄG TILLBAKA TILL DEN SVENSKA TRONEN
År 1881 gifte sig den blivande svenske kungen Gustaf V med Victoria av Baden. Hon var dotterdotter till prinsessan Sofia av Baden och därmed Gustav IV Adolfs dotterdotters dotter.
Genom detta äktenskap förenades den gamla svenska kungliga Vasa-ätten med huset Bernadotte.
Eftersom Victoria av Baden är farmors mor till Sveriges nuvarande kung, innebär det att följande personer är biologiska ättlingar till Gustav IV Adolf och därmed ytterst ättlingar på långt håll till Gustav Vasa:
- Kung Carl XVI Gustaf (och därmed Kronprinsessan Victoria, Prins Carl Philip och Prinsessan Madeleine).
- Drottning Margrethe II av Danmark (och därmed kung Frederik X), då hennes mor drottning Ingrid var svensk prinsessa.
- Kung Philippe av Belgien och Storhertig Henri av Luxemburg, via den svenska prinsessan Astrid som blev drottning av Belgien.
Surahammar den 19 augusti 2026
Lennart Waara
070 710 77 24
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar