Preambel
Nu går jag en tid, vid sidan av historisk och samhällskritisk läsning, in i en Graham Greene estetik. Under 1960- och 1970 talen läste jag Greene extensivt. Det var år då Greene diskuterades som en välmotiverad och välförtjänt mottagare av Nobelpriset i litteratur utifrån en betydande verkshöjd. Han föreslogs också av ständige sekreteraren Anders Österling. Greene kom dock och tyvärr endast på andra plats 1961, 1966 och 1967.
Graham Greene är, to my mind, Nobelprismässig i långt högre grad än ett antal författare/poeter som erhållit priset och som ingen läste då och än mindre läser nu, exempelvis Abdulrazak Gurna, Gao Xingjian, Herta Müller, Vicente Aleixandre, Odysseas Elytis, Claude Simon, Wisława Szymborska för att nämna några.
Artur Lundkvist var, surpise surprise, den mest högljudda och betydande motståndaren mot Greene under 1970- och 1980-talen. Lundkvist hade en stark vänsterideologisk fördom och var dessutom uttalat antikatolsk. Han var skeptisk och avvisande till Graham Greenes författarskap och i synnerhet Greenes katolska teman. Greenes böcker var vidare enligt AL kommersiella och populärlitterära! Nota bene! Se där en verkligt udda (för att uttrycka det försiktigt) anledning till att inte erhålla Nobelpriset i litteratur, att vara läst.
Lars Gyllensten var tongivande ledamot i Nobelpriskommittén och senare ständig sekreterare. LG delade AL:s uppfattning att Graham Greene inte höll måttet för ett Nobelpris. Det har bekräftats att LG och AL systematiskt och organiserat blockerade Graham Greene under hans senare aktiva decennier.
De 22 böcker av Greene jag äger ingår nu i min kronologiska Greeneläsning. Just nu är jag inne i Hjärtpunkten, bibliotekets tredje bok kronologiskt.
Personalia.
Henry Graham Greene föddes den 2 oktober 1904 i Berkhamsted i Hertfordshire och dog den 3 april 1991 i Vevey i Schweiz och var författare och journalist. Greene ses som en av de främsta engelska författarna under 1900-talet. Han skrev både traditionell litteratur och thrillers. Greene skrev över 25 romaner som utforskade moraliska personliga och allmänna frågor.
Greene avlade kandidatexamen i historia vid Oxford, och konverterade till katolicismen 1926. Han arbetade som journalist och filmkritiker och litterär redaktör och senare resande frilancejournalist. Under andra världskriget var han åren 1941–1944 agent för MI6 i Afrika.
Greene hade en bipolär sjukdom vilket kom att inverka på hans författarskap likväl som privatliv.
Greene dog 86 år gammal, av leukemi och är begravd på kyrkogården i Corseaux.
Författarskap
Greenes romaner har en yttre (ofta spännande) handling men innehåller också själsliga och mentala uppgörelser hos huvudpersonerna. Greene kallade sina romaner för ”entertainments”, till formen delvis thrillers med komplexa moraliska djup.
Brighton Rock från 1938 nämns ibland som hans bästa roman. Det är jag dock personligen inte övertygad om.
Författarens katolska tro har påverkat hans främsta verk Makten och härligheten (1940) och Hjärtpunkten (1948).
Hans omfattande resor har vidare utgjort grund och inspiration för författarskapet.Den stillsamme amerikanen (1955), Vår man i Havanna (1958) och Utbränd (1960) behandlar olika länder före politiska omvälvningar.
Greene har varit en av 1900-talets mest lästa brittiska författare. Hans popularitet har sin grund i spännande intriger och berättarförmåga liksom realistiska dialoger i en flink berättarstil. Flera romaner har blivit filmer exempelvis Den stillsamme amerikanen (1958 och 2002), Den tredje mannen (1949) och Vår man i Havanna (1959).
En sorts liv (A Sort of Life) från 1971 är självbiografisk. Han skriver själv: ”En självbiografi är bara ’en sorts liv’ – den innehåller kanske färre faktiska felaktigheter än en biografi, men den är med nödvändighet ännu mer selektiv: den börjar senare och den slutar för tidigt.”
Källa: Svenska Wikipedia
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar