Granhults socken
Den ekonomiskhistoriska bilden av Granhults socken på medeltiden är avsaknaden av kända stormän. I stället har socknen generellt bebotts av självägande bönder. Vid 1500-talets mitt var de kända ägoförhållandena: 11 skattegårdar (självägande bönder), en gård under sockenkyrkan och en utjord (kanske en gammal ödegård), en gård under biskopen i Växjö och en frälsegård, ägd av Lydert Slatte. Av gårdarna i socknen låg 3 samt utjorden i Granhults by, 4 i Vitthult, 2 i Elmeshult, 2 i Glosäng samt en i Mo och två i Merhult. Sockenkyrkans gård var Kyrketorp, som under lång tid var bostad för komministern i Granhult.
Det fanns under medeltiden väldigt många träkyrkor i landet. Endast ett knappt tiotal finns kvar, varav fyra i Småland. Hedareds kyrka i Västergötland är den enda bevarade stavkyrkan. Hedareds stavkyrka har jag beskrivit i boken ”Hedareds stavkyrka i Västergötland. Nationellt och kyrkohistoriskt unik”. (Lennart Waara Bizay 2023). Stavkyrkan anses som kyrkogrupp vara äldre än timmerkyrkan (med liggande timmer) och den nämnda har i allmänhet daterats tidigast till 1200-talet eller omkring 1300. Granhults kyrka daterats oftast till perioden 1200 – 1300.
Efter det agrara medeltida Sverige kvarstod i ekonomiskt svaga områden träkyrkorna ända fram till den stora nybyggnadsperioden från det slutande 1700-talet. De kom dock i allmänhet att successivt ersättas av stenkyrkor eller ibland större träkyrkor.
Träkyrkorna under tidig medeltid byggdes sannolikt av bygdens eget folk (bönder, hantverkare och gårdsfolk) med egna insatser av både arbete och byggnadsmaterial. Man kan därför utgå ifrån förekomsten av en konservatism i form av traditionell arkitektur liksom också påverkan från den förekommande profana timmerarkitekturen.
Granhult i Småland
Den ursprungliga kyrkobyggnaden
Genom dendrokronologisk analys har timret i kyrkan daterats till åren efter 1217. Kyrkan bör sannolikt vara byggd på 1220-talet. Anledningen till att Granhults kyrka finns kvar är att församlingsborna vägrade att riva kyrkan när den formellt togs ur bruk 1837, då man anslöts till grannförsamlingen.
Granhults kyrka är en allmogekyrka och en av få medeltida träkyrkor somfinns kvar i nära ursprungligt skick. Kyrkorummet har behållit sin ursprungliga form. Triumbågen var ursprungligen mindre men har utökats och är rundbågig.
Kyrkans planmässiga förändringar över tid från den första kyrkan (A) till dagens kyrka (E).
Kyrkobyggnadens ursprungliga utseende under medeltiden kan rekonstrueras i sina huvuddrag. Långhusets och korets grundplan är oförändrad liksom väggarnas höjd och takfallens vinkel. De smala, svagt konande, rundbågiga portalerna till långhuset och koret är vidgade. Långhuset har haft två motstående portaler i den västra delen, en i söder för män (180 cm hög) och en i norr för kvinnor (160 cm hög).
Av stort intresse är fönstergluggarna, som bevarats i exteriören. De fyra rundbågiga gluggarna, två motställda i långhuset (syns på skissen ovan), en i den västra väggen och en i korets östvägg, är små och högt sittande och har släppt in begränsat med dagsljus i kyrkorummet. De har ej varit glasade och sannolikt inte heller kunnat stängas på annat sätt.
De slätbilade stockarna i kyrkväggarna har från början ej varit spåntäckta utvändigt. Däremot har möjligen yttertaken varit spåntäckta.
Koret har ursprungligen förbundits med långhuset genom en smal triumfbåge, vilken utvidgades 1819.
Fotografi 1906
Kyrkans väggar består av liggande timmer som är planbilat. Väggarna vilar med syllarna på en låg stengrund utan murbruk. Knutarna är släta och laxade. Sakristian och vapenhuset har hakknutar. Långhuset är närmare 10 m långt, vilket förmodligen sammanhänger med att det var den maximala timmerlängden. Man ville undvika att göra skarvar. Långhusets och korets höga och spetsiga gavelrösten är byggda av liggande panel.
Såväl takfall som ytterväggar är klädda med spån och tjärade. Spånen är av furu, men enstaka äldre ekspån finns. Kyrkorummets rektangulära fönsteröppningar av senare datum, två på sydsidan, ett på nordsidan och ett i korets syd vägg, har karmar och enkla bågar av trä med ofärgat glas i blyspröjsar. Kyrkans ursprungliga fönster utgörs, som nämnts, av fyra mycket små och högt sittande rundbågiga öppningar.
Ingångarna utgörs av en huvudingång i söder genom vapenhuset och en separat ingång till koret, likaså i söder. Ursprungligen har långhuset även haft en motställd ingång i norr. Sydportalen stängs av en kraftig ekdörr försedd med stocklås och järnbeslag. Vapenhusets ytterdörr utgöres av en furudörr.
Kyrkans nuvarande utseende uppmätt.
Övre skissen kyrkan uppmätt 1970 av innerväggen mot norr och den undre ytterväggen sedd från söder. J Söderberg
Koret
Koret som har måtten 4,4 m x 4,4 m var från början ett rum med bara en liten triumfbåge-öppning mot långhuset. Kyrkobesökarna fick alltså stå i ett relativt mörkt långhus och genom denna lilla öppning följa prästens liturgiska uppgifter. Korportalen är rundbågig.
Hagioskop
I korets södra del nära portalen och ca 1 m över golvet finns en urtagning i väggen. Genom springan i ytterväggen kan man se in i koret mot altaret. Luckan har varit avsedd som ett s k hagioskop, dvs en öppning genom vilken den som var utestängd från den katolska kyrkan av något skäl (smittsam sjukdom eller av annat skäl) kunde följa mässan och eukaristin utifrån och eventuellt be egna böner med altaret i synfältet.
Om- och tillbyggnader under årens lopp.
Sakristian tillbyggdes under 1600-talet. Den fick redan då väggmålningar med motiv från bland annat ”Syndafallet” och ”Abrahams offer. En vacker takmålning från 1700-talet finns också. Klockstapel uppfördes 1703. Lillklockan omgjöts 1818 efter en vårdlös ringning då den föll i backen och sprack. Vapenhus uppfördes 1723. Man kan se på fasaden och planskissen ovan att även koret har haft sitt eget vapenhus under någon tid. Det gamla fotot i inledningen visar att koret under en period hade en mindre tillbyggnad som revs 1950. Stiglucka uppfördes 1731. Fönster insattes under 1700-talet, då det även gjordes lodräta förstärkningar av väggarna. Där altartavlan nu är placerad fanns tidigare ett fönster som framgår av det gamla fotot.
Nuvarande utseende.
Granhultsborna har genom åren fått föra en hård kamp för att få bevara sin kyrka. Den situationen liknar i hög grad församlingens kamp i Hedared för att bevara stavkyrkan från rivning. Heder åt de församlingar som så framsynt bevarat ett viktigt kulturarv och en viktig historisk artefakt. Mycket finns skrivet om kampen mot biskop Esaias Tegnér som ville att de skulle överge sin kyrka för att istället deltaga i byggandet av den nya kyrkan i Nottebäck på 1830-talet, en kyrkotyp som senare vanvördigt kommit att kallas Tegnerlador. Nu är det Granhults kyrkonämnd som ansvarar för vård och tillsyn av kyrkan. Ideellt arbete, intäkter av försäljning av vykort, beskrivningar samt gåvor behövs för att underhålla kyrkan.
Interiör.
Koret, predikstolen och orgeln.
Altartavlan som föreställer Kristi död är målad av Tobern Röding 1699.Krucifixet har tidigare hängt på triumfbågens öppning i den 1819 nedrivna väggen mellan långhus och kor. De flesta av kyrkans målningar i kor och långhus är målade av kyrkodekoratören från Växjö Johan Christian Zschotzscher år 1753. Man kan tydligt se hans signering på korets vänstra vägg. De äldsta tydliga målningarna kan man dock se i sakristian där väggarna har fyra motiv från första Moseboken. Man har daterat dem till tidigt 1600-tal. Förlagan är Gustav II Adolfs bibel från 1618.Takmålningen tror man är från början av 1700-talet utförd av Hans Brachwagen. De fyra väggmotiven är :
”Gud varnar Adam och Eva”
”Syndafallet”
”Utdrivandet ur paradiset”
”Abrahams offer (nedan)
Predikstolen är gjord 1669. Ljudtaket är dock daterat 1650 och har alltså tillhört en äldre predikstol.
Långhusets interiör mot väster.
Sankt Olof helgonet i ett arbete från 1400-talet.
Madonna, träskulptur från 1475 som varit bemålad.
Kyrkogården
Granhults kyrka med omgivande kyrkogård ligger numera mycket ensligt vid en smal byväg som efter cirka 1 km leder till landsvägen mot Lenhovda och Vetlanda.
Den kvadratiska kyrkogården inhägnas av gråstensmurar. Huvudingången är belägen i väster med en timrad stiglucka som behandlas nedan.
Kyrkogården med omgivande byggnader 1820. Detalj av karta över Granhults by av A Tengblad.
Stiglucka.
Stigluckan är byggd året 1731 och har väggfasta bänkar invändigt. En märklig axel ligger på golvet. Den har troligen använts för att hissa upp klockorna i klockstapeln. Till höger om stigluckan, utifrån räknat, ser man en självspillingstrappa
i muren. En självspillingstrappa, eller en trappa för ”självspillingar”, är en historisk term för en trappa som användes för att transportera lik av personer som begått självmord över en kyrkogårdsmur eftersom den döde inte kunde passera genom kyrkogårdsporten. Självmord ansågs vara en synd som uteslöt den avlidne från kyrkans gemenskap.
I kyrkan säljs en skrift om kyrkan utgiven av Granhults kyrkonämnd och författad av Marian Ullén.
”Granhult och Nottebäck”. Sveriges kyrkor. Småland band II 1967 – 1972. Marian Ullén. (Huvudkällan för min beskrivning.)
Bilderna i artikeln är faksimil från Wikipedia och ovanstående litteratur.
Kyrkan fotograferad 1968 från söder med klocktorn och stiglucka och kyrkomur i förgrunden.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar