Politikerföraktet är i ökande bland svenska medborgare. Förtroendesiffrorna för partiledarna är exempelvis generellt i sjunkande. Några oroar sig för det, i synnerhet är oron stor i den föraktade politikerklassen. Det är dessutom en bild som stämmer väl med mina personliga erfarenheter av diskussioner med politiker och medborgare ute i landet. Det finns, som jag ser det, skäl för uppfattningen att politikerföraktet är en sund reaktion bland kloka svenskar. Eller som någon skrev: ”Politikerföraktet göds av politiker men föds av sunda instinkter i folket”. Partiledardebatten senast jävar inte det påståendet. Kritiken har varit obarmhärtig i vida kretsar. Den TV-sända debatten var språkligt och intellektuellt rejält torftig. Upplever partiledarna inte själva inklusive deras spinndoktorer hur platt och mager ”argumentation” de presterar? Man frågar sig om partiledarna på allvar tror sig stå i svenska folkets eller demokratins tjänst? De står dock som en oavsiktlig paradox i svenska folkets tjänst som varnade exempel på ledare som inte bör väljas utan snarare avpolletteras, avskedas och kanske i några fall dömas för brott.
”Om du visste med vilken ringa vishet världen styrs” är ett citat som tillskrivs den franske kardinalen Richelieu. Axel Oxenstierna lär också ha fällt yttrandet. Må vara hur som helst med citatkällan, citatet är belysande.
Tre iakttagelser anmäler sig om man i efterhand med nätets hjälp sakligt granskar den TV-sända debatten. Repriser blir obarmhärtigt avslöjande. TV-inspelningen finns dessutom alltid kvar för den som önskar verifiera vad som påstods och hur det framfördes. Partiledarna demonstrerar sitt förakt för medborgarna och deras berättigade krav på sanning och respekt genom att framföra genomskinliga överdrifter, invektiv och obelagda påståenden, ja till och med rena lögner. Den låga debattnivån och förlöpningarna göder ett motsvarande folkligt förakt för den politiska klassen. Partiledarna framstår genom sina framträdanden och beteenden som moraliskt och etiskt små människor. Hårda ord. Några föredömen är de inte, snarare varnande exempel. Partiledare och rikspolitiker uppvisar dessutom förvånande ofta grava kognitiva brister liksom också i utbildning och bildning (CV finns på riksdagens hemsida).
Överraskande många i den rikspolitiska klassen är markant kortare till växten än genomsnittssvensken. Hur kommer de sig och hur förklaras denna överrepresentation av ”midgets” i den rikspolitiska klassen, som exempelvis Jonsson, Kristersson, Andersson, Johansson, Dadgostar med flera? Varför har så många ”midgets” satsat på politiken? Frågan rymmer kapseln till sitt eget svar. Det handlar sannolikt om en personlighetstyp kallad ”small man complex” eller ”Napoleonkomplex/Napoleonsyndrom”. De nämnda är benämningar på en personlighetstyp som innebär att man överkompenserar sin småväxthet med ett markant aggressivt och utåtagerande beteende. De har ofta ett livslångt kompensationsbehov att hantera och dämpa komplex och trauman de erhållit under exempelvis skolåren? Det är en möjlig förklaring till varför dessa ”midgets” väljer politiken där kraven på utbildning, bildning och kunskap är låga. Låga i synnerhet om man jämför med kompetens- och utbildningskraven på den öppna arbetsmarknaden inom företag och administration.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar