Tomas Ramberg skriver i DN idag:
”Politik är ingen oskyldig verksamhet. Partiernas nomineringsprocesser lockar fram människors sämsta sidor. Viktiga och välbetalda ämbeten står på spel och det är inte ovanligt med buskagitation och illasinnat förtal”.
De politiska ”nomineringsprocesserna” inte bara lockar fram politikers ”sämsta sidor” utan utväljer de sämsta människorna (med stora brister i personlig psykopatologi, utbildning, kunskap och bildning) till ledande positioner. Sverige leds av en kakistokrati. Politiker är i betydande avseenden landets C- och D-lag dvs personer som inte klarat sig på marknaden vare sig den byråkratiska, akademiska (drop outs, enstaka kurser) eller privata.
Det är inte som på 1950-talet när ledande politiker kunde vara professorer i ex nationalekonomi på Nobelprisnivå. Granska dagens partiledare, inte en enda är på en godtagbar intellektuell nivå akademiskt, kunskaps- eller bildningsmässigt. I flera fall uppvisar tvärtom de ledande politikerna betydande brister i kognitiv förmåga/IQ. Vi har sett partiledare och ministrar med en IQ under det svenska genomsnittet; som sagts de sämsta människorna väljs och utnämns i de politiska processerna. Vi kan se dem lokalt, regionalt och på riksplanet.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar