I och med att Socialdemokraterna förlorar väljare till SD, det andra arbetarpartiet, måste ny röstboskap inhägnas. Det gör Socialdemokraterna skickligt med hjälp av skattepengar. Socialdemokraterna köper röster, men inte med egna pengar utan med mina och dina. Skall det verkligen var så?
Texten nedan är in extenso hämtad från SvD:s ledare 3.12.2023 skriven av Tove Lifvendahl. I vanlig ordning är sakbeskrivningen korrekt men analysen felaktig varför den utelämnas.
”I mitten av 1990-talet slöt socialdemokratin en pakt med företrädare för det organiserade muslimska samfundet. Som vår tidigare medarbetare Per Gudmundson skrev om för fem år sedan (8/11-18) fick S-partiet under Ingvar Carlsson ett brev från Sveriges Muslimska Råd. I detta brev berättades att rådets politiska kommitté haft dialog med samtliga partier, men funnit att Socialdemokraterna var det parti som man ville stödja och samarbeta med: ”Det glädjer oss att meddela Er, herr Carlsson att våra företrädare i alla lokala föreningar i Sverige har redan meddelat sina medlemmar, SMRs beslut att ge sina röster till socialdemokraterna den 18 september.” (sic!)
Dessutom informerades att den politiska kommittén också givit klartecken för medlemskap i S, vilket skulle göra att partiet skulle få se ett ökat medlemsantal, något man bad att få diskutera.
Socialdemokraterna hade artigt kunnat svara att den svenska demokratiska traditionen vilar på antagandet att varje röstberättigad är myndig att fatta ett eget och självständigt beslut när det gäller allmänna val och föreningsanslutning, och att partiet, hur mycket man än gladdes åt det tilltänkta stödet, vände sig mot det kollektivistiska och patriarkala synsätt som brevet gav uttryck för och därför inte ville ingå i dylika diskussioner. Det gjorde man inte.
I stället fick Broderskapsrörelsen, de kristna socialdemokraterna och nuvarande Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS), ”ansvaret för att utveckla samarbetet”. Som tidningen Broderskap skrev (13/98): ”Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder.”
Bland de konkreta mål som sattes på pränt i en överenskommelse 1999, som Expressen avslöjade 2014, sades att det 2002 skulle finnas muslimer bland socialdemokratiska förtroendevalda på 15 kommunala fullmäktigelistor, fem landstingslistor samt på riksdagslistorna i minst fem län. Broderskap skulle driva ett antal politiska frågor för muslimer. Man strävade också efter att ”SAP skall ha 2 000 muslimska medlemmar och 300 skall ha fått en politisk grundutbildning”.
2006 gick Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund och den som undertecknat brevet till Ingvar Carlsson 1994, ut i ett brev till samtliga partiledare och krävde särlagstiftning för muslimer på det familjerättsliga området. Inför kritik även från muslimska organisationer backade Aldebe och talade diffust om ”anpassningar” av lagen. (SvD 29/4-06) När SVT Uppdrag granskning under våren 2006 sände ett reportage tvingades S under Göran Persson att omvärdera samarbetet (SR 16/5-06). Under samma tid fyllde Richard Jomshof SD-kuriren med artiklar om hur riksdagspartierna och i synnerhet Socialdemokraterna ”krökte rygg” för islamister, och drog historiska paralleller med flatheten inför nazisternas framfart.
2023 har somligt av det som SD:s mest ihärdiga röster varnade för i början på 2000-talet dessvärre blivit verklighet. I veckan drog Skolinspektionen in tillståndet för en friskola, efter varning från Säpo: Elever på skolan riskerar att radikaliseras, på grund av att flera anställda och personer i ledningen stått i kontakt med våldsbejakande islamister.
Den utvecklingen har fortsatt att möjliggöra för SD att attrahera ett stort antal tidigare S-väljare. Och gör det logiskt för Jimmie Åkesson att ta ett steg till och plädera för att rensa ut ”minareter, kupoler, halvmånar eller andra attribut som tjänar som islamistiska monument i stadsbilden”, och ”ett omedelbart stopp för etablerandet av nya moskéer i Sverige””.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar