GEORG BRANTINGS ROLL I SPIONHISTORIEN
Bidrag 2 till historien om Socialdemokraternas totalitära århundrade.
Hjalmar och Anna Brantings son Georg Branting föddes den 21september 1887 i Stockholm och dog i Stockholm den 6 juli 1965. Har var socialdemokrat, advokat och riksdagsledamot 1932–1961 och ledamot av partistyrelsen.
Han grundade Svensk-Ryska Banken 1917 tillsammans med bankiren Olof Aschberg och systern Sonja Branting-Westerståhl. Det är en i sanning märklig historia om hur Olof Aschberg (ja, just vänstermannen Robert Aschbergs farfar) reste till Sverige medförandes stulet ryskt guld. Vilken var Georg Brantings roll i medskapandet av denna bankbildning och bankbildningens betydelse för den guldaffären? Kanske att legitimera bankbildningen som gav trovärdighet, öppningar och möjlighet till den senare guldsmugglingen. Man skall inte underskatta betydelsen av namnet Branting i sammanhanget. Branting namnet stod för den socialdemokratiska ”helgonliknande nationalikonen” (som Lars Ilshammar skriver i sin korta biografi).
En parentes om Olof Aschberg är därför på sin plats: Han var född den 22 juli 1877 i Stockholm och dog den 21 april 1960 i Menton Frankrike. Aschberg kallades ”Den röde bankiren” eftersom han sympatiserade med kommunisterna och förmedlade finansiering till de ryska bolsjevikerna. De djupa kontakterna med bolsjevikerna gjorde att han kunde ta emot 500 ton (femhundra ton) av bolsjevikerna konfiskerat/stulet guld under åren 1917–1921. Guldet smältes sedan om i Stockholm. Den tsarryska guldmärkningen ersattes med svenska vilket omöjliggjorde fortsatt spårning. Han deltog även i försäljningen av tsarryska juveler via europeiska auktionshus.
Åter till huvudämnet Georg Branting. På hans totalitära socialdemokratiska meritlista finns flera intressanta fakta.
Georg Branting arbetade under 1930-talet aktivt för stöd till vänsterregeringen i det spanska inbördeskriget. Hade vänsterregeringen segrat i inbördeskriget hade Europa haft en kommunistisk diktatur mitt i Europa. Det är historiskt väl belagt att kommunisterna och Sovjetunionen var mycket aktiva och drivande på ”regeringssidan” i det spanska inbördeskriget. Winston Churchill insåg detta tidigt och vägrade stödja den s.k. ”regeringssidan”. Efter 1937 när judiska finansiärer räddat hans ekonomi kom han att svänga 180 grader i flera frågor. Tack och lov, historiskt retrospektivt, stoppades ett kommunistiskt Spanien av generalen Francisco Franco som segrade i inbördeskriget. Han räddade därmed Europa från en kommuniststat mitt i Europa. By the way, spanska inbördeskriget var en fråga där Ernest Hemingway hamnade på fel sida historien i sina aktioner och böcker.
Georg Branting tvingades som en konsekvens av aktivism och stöd till den kommunistiska sidan att lämna sin post i det Socialdemokratiska partiets partistyrelse. I Spanien uppkallades ett kompani med svenska frivilliga efter Georg Branting.
Så långt om Spanienhistorien och den kommuniststödjande Branting sonen. Men historien om Georg Branting, som man talar tyst om i socialdemokratiska kretsar, är mycket värre än så.
Wilhelm Agrell publicerade 2003 boken ”Venona: spåren från ett underrättelsekrig”.
Venonaprojektet var ett topphemligt projekt som drevs av den amerikanska underrättelsetjänsten för att avkryptera telextrafik mellan Sovjetunionen och deras diplomater i USA. Informationen från Venona visade bl.a. att Ethel och Julius Rosenberg var spioner även om informationen av säkerhetsskäl inte anfördes som bevis i rättegången. Information från Venona avslöjade också Alger Hiss och att det fanns sovjetiska spioner ända upp i Vita huset och att Sovjetunionen hade kommit över hemligt forskningsmaterial från Manhattanprojektet som bidrog till att Sovjetunionen kunde skaffa sig ett eget atomvapen snabbare.
I den nämnda boken om Venona redogör Wilhelm Agrell för att den svenska säkerhetspolisen identifierat en svensk som var sovjetisk informatör och gick under kodnamnet ”Senator”. ”Senatorns” existens hade avslöjats i samband med den s.k. Petrovaffären som handlade om den sovjetiska ambassadtjänstemannen Vladimir Petrov som hoppat av i Canberra, Australiens huvudstad. Petrov och hans fru Evdokia förhördes 1954 av flera västliga underrättelsetjänster. Makarna Petrov bekräftade att det fanns en informatör i Sverige med goda kontakter och insyn i den högsta socialdemokratiska partitoppen. Denne person avslöjades av säkerhetspolisen som Hjalmar Brantings son Georg Branting som alltså agerat kommunistisk överlöpare under kodnamnet ”Senator”. Han satt dock kvar i riksdagen fram till 1961. Hur kunde detta ske? Tystades Brantings spioneri ner av säkerhetspolisen alternativt partiet av hänsyn till socialdemokraternas regeringsställning?
Petrovaffären var det kalla krigets, i april 1954, första spionavhopp från Sovjetunionen till väst. Vladimir Petrov var tredje sekreterare vid Sovjets ambassad i Canberra . Vladimir Petrov var en yngre överste i KGB och hans fru var officer i MVD (Inrikesministeriets underrättelsetjänst). Makarna Petrov hade sänts som diplomater till ambassaden i Canberra 1951 av den sovjetiska säkerhetschefen Lavrentiy Beria. Efter Joseph Stalins död i mars 1953 greps Beria och sköts av Stalins efterträdare. Vladimir Petrov levde i föreställningen (sann eller falsk) att han riskerade utrensning som en ”Beriaman”. Han bestämde sig för att hoppa av. Frun var inte underrättad om hans planerade avhopp. Hon hämtades av två KGB ”thugs” och fördes till Sovjetunionen. Men vid en mellanlandning för tankning på Darwins flygplats fritogs hustrun Evdokia Petrov av Australiska tjänstemän på uppdrag av premiärministern. Bilden, från bortförandet vid Sydneys flygplats med KGB-männen och kvinnan som tappat en sko, valsade genom världspressen.
De socialdemokratiska partiets sovjetkommunistiska informatörer under täckmantel av ambassadörer och tjänstemän på UD har senare fortsatt med kodnamn som ”Getingmidjan” m.fl. De identifieras i Theutenbergs fem publicerade ”Dagböcker”. Vi återkommer i det ärendet.
lennart waaras blogg 
05 december 2023 kl. 18:42 |
[…] SOCIALDEMOKRATERNAS TOTALITÄRA ÅRHUNDRADE II […]