Den vackra entréallén från nordväst fram mot vapenhuset.
Klocktornet i väster
Det stora tjärade klocktornet med ett solur i var riktning och en lanterninliknande påbyggnad med tornhuv. Framför klocktornet står runsten U 646 ristad a runmästaren Balle. Stenen är svårt skadad varför den fullständiga texten undgår oss. I translitterar och översatt lyder den: ”…resa sten efter Alver, sin frigivna (träl). (Gud) hjälpe hans själ”.
Ärkebiskopen Nathan Söderblom kallade kyrkan vid en visitation för Trögdens domkyrka. De gör skäl för namnet med en imponerande exteriör och än mer imponerande interiör med det De la Gardieska gravkoret.
Exteriört och historia
Kyrkan är en gråstenskyrka med ett långhusmed rakt avslutat kor i öster. Norr om koret finns sakristian och vid långhusets södra sida ett vapenhus och en korsarm. Öster om koret finns det stora gravkoret för ätten De la Gardie. Kyrkan har spritputsade ytterväggar med ett spånklätt sadeltak. Östra gravkoret är murat av tegel och har en korsformad planform. Fasaderna är slätputsade och pryds av pilastrar och sandstensornament.
Den ursprungliga kyrkan uppfördes vid slutet av 1200-talet och var en kort, rektangulär kyrkobyggnad som liknade den näraliggande Torsvi kyrka (bilder och beskrivning av Torsvi kyrka kommer i nästa bloggtext). Ursprungskyrkan utgör idag den mellersta delen av nuvarande långhus. Trots omfattande ombyggnader och tillbyggnader har exteriörens medeltida prägel har i stort sett bevarats.
Vid mitten av 1600-talet påbörjades bygget av De la Gardieska gravkoret efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Det storslagna projektet fullbordades dock aldrig på grund av Karl XI:s reduktioner som undergrävde De la Gardies ekonomi.
Vid en yttre restaurering 1972-1973 lagades putsen och målades i en gul ton. Gravkoret återfick sin ursprungliga rosa ton. Interiören präglas främst av den rika inredningen från medeltid och stormaktstid.
Interiört
Mot orgelläktaren i väster. Orgeln är en 1600-talsskapelse med en unik ”fågelsångsstämma”. En speciell pipa i vatten.
Gustaf blickar ut över kyrkan från orgelläktaren.
Mot koret i öster med. Kryssvalven tillkomma i samband med tillbyggnader och förlängningar av kyrkan under perioden 1300-1400-talet famgår tydligt av bilderna ovan.
Predikstolen är uttryckligen daterad till den 2 juli 1640. Den är marmorerad i grönt och pryds med ett fyrtiotal förgyllda figurer. På ljudtaket finns vapen från ätterna De la Gardie, Oxenstierna och Posse. Inte precis ”the ordinary man”. Vapnen syftar på predikstolens givare Johan Pontusson De la Gardie och hans första hustru Catharina Oxenstierna samt andra hustru Görvel Posse.
Altarskåpet på högaltaret tillverkades i Bryssel under början av 1500-talet. I skåpet finns förgyllda skulpturer i praktfulla färger. Ovanför altarskåpet hänger ett triumfkrucifix som är ett svenskt arbete från senare delen av 1400-talet.
Malmkronorna är skänkta av De la Gardie
Det äldsta inventariet i kyrkan är som så ofta dopfunten som är från 1100-talet. Dopfunten är av sten och består av fot och skål som är halvklotsformade och skiljs åt av en repstav.
Två medeltida skulpturer med bibliska motiv.
De la Gardies gravkor och gravkammare
Herkules står staty i en nisch i De la Gardies gravkor. Notera de imponerande vackra valven och utsmyckningen. Skölden snett ovanför herkules är ätten Oxenstiernas vapen.
Ätten De la Gardies stamtavla
Detta epitafium är ett gravmonument över Johan Pontusson De la Gardie och hans hustru Katarina Oxenstierna. Begravda är de dock i gravkammaren.
En korbänk med sju säten är ett svenskt arbete från slutet 1400-talet. Vi var överens om dessa bänkar med stor sannolikhet nyttjades som ätten De la Gardies speciella sittplatser vid besök i mässan.
Under gravkoret ligger ätten De la Gardies gravkammare med ett stort antal praktfullt utformade kistor.
Runsten U695
Runsten nr U695 står numera lutad mot kyrkoväggen i hörnet mellan vapenhuset och kyrkan. Okänd runmästare men en idé som G. lanserade var det kan vara Öpir som ristat i röd sandsten på annat håll. Stenen är sönderslagen som ett resultat ett flertal olika ovardsamma flyttningar och placeringar i kyrkan. Texten som idag är ofullständig lyder i transkribering och översättning: ”… och Sigrid de läto resa stenen efter Olev sin son..”.
lennart waaras blogg 
Kommentera