Håtuna är ett bekant namn för alla som haft förmånen att läsa Historia i skolan. Det var i en annan tid, långt tillbaka. Vi som är äldre minns den, när skolan var skola, innan den blev indoktrineringsanstalt för genustänkande, feminism och mångfaldskultur för att inte nämna än värre riktningar.
Håtuna kyrka med det ovanliga begravningskoret i väster:
Stigluckan till Håtuna kyrka.
Sonen och jag besökte häromdagen, för andra gången i år, i en av våra historiska exkursioner Håtuna kyrka i Uppland. Uppland var tidigt i historien centrum för det Svea rike som skapades på 1200-talet av Jarlen Birger Magnusson och som hans söner och sonsöner fortsatte under 1300-talet.
Denna text avser att beskriva Håtuna medeltidskyrka men först en expose kring orten Håtuna och begreppet Håtunaleken.
Vad som hände finns beskrivet i Erikskrönikan, sannolikt skriven på 1320-talet, alltså tidsmässigt nära inpå de händelser som vi relaterar här.
Håtunaleken
Erikskrönikans berättar hur Håtunaleken utspelade sig. Enligt krönikan inleds händelserna den 29 september 1306, då hertig Erik och hertig Valdemar anlände från en bröllopsfest i Bjälbo (Bjälboättens/Folkungaättens maktcentrum) till kung Birger Magnusson på hans kungsgård Håtuna vid Mälaren. Kung Birger Magnusson var son till kung Magnus ladulås och sonson till den store Jarlen Birger Magnusson.
Under medeltiden hade kungsgården och Håtuna kyrka förbindelse med Mälaren då Håtunaviken sträckte sig längre upp. Idag finns inga synliga rester/runier av den medeltida kungsgården.
Kungen Birger Magnusson togs emot enligt protokollet. Hertigarna och Birgers bröder planerade dock ett försåt. I hemlighet väpnade sig nämligen hertigarnas män, och då kvällen kom tillfångatog de på hertigarnas befallning både Birger och hans drottning. Hertigarna förde först Birger till Stockholm, men släpptes där inte in av det Birger-trogna borgerskapet. Valdemar och Erik tog därför Birger till Nyköping för att där låta honom fängslas. Birger hölls fången till dess att han lovade att dela det dåvarande Sverige med Valdemar och Erik. Han släpptes fri efter att han förlorat två tredjedelar av riket till sina bröder. Det är dessa händelser som är kända i historien som Håtunaleken.
Nyköpings gästabud
Hertig Erik tog makten i Sverige. Stridigheter med Danmark och Norge tvingade dock fram att Birger släpptes ur Nyköpingshus efter två års fångenskap.
Under omkring tio år höll sedan bröderna fred med Birger. Håtunaleken fick slutligen 1317–1318 sin dramatiska upplösning vid Nyköpings gästabud.
År 1317 bjöd Birger sina bröder till gästabud vid Nyköpingshus med ymnigt med mat och vin. Bröderna Valdemar och Erik blev druckna. Med orden, ”Minnes I Håtunaleken?” stormade Birger på natten in till hertigarna och fängslade dem. Hertigarna kom aldrig därifrån med livet. Innan Birger lämnade Nyköpingshus låste han dock fängelset där hertigarna satt, och kastade enligt krönikan nyckeln i den djupa strömmen. De svalt ihjäl i fängelsehålan.
Håtuna kyrka
Kyrkan sedd från sydost.
Nuvarande kyrkobyggnad är en stor och rymlig salkyrka med murar av gråsten och tegel. Långhuset och det lika höga och breda koret har ett sadeltak.
Vapenhuset och entrén till kyrkan.
Troligen var den första kyrkan i Håtuna en träkyrka byggd runt 1100. Senare under 1100-talet byggdes en liten kyrka av av gråsten i romansk stil. Av denna kom kyrktornet och murpartier i nordvästra hörnet att ingå i nuvarande kyrkobyggnad som tillkom vid en genomgripande ombyggnad under 1300-talets början. Tornspiran blåste ner år 1700 och byggdes aldrig upp igen.
Den skadade runstenen från 1000-talet på bilden lades en gång i tiden som tröskel till kyrkan. I slutet av 1800-talet placerades den på sin nuvarande plats. Den kraftigt stympade stenen och texten lyder: ” .. ger lät göra dessa märken och Sigfus, efter …sin broder”.
Vår misstanke är att det var en hednisk sten och man vid kyrkobygget vanhedrade den gamla religionen genom att lägga runstenen som tröskelsten.
Dock, runor levde vid sidan av latinsk skrift kvar långt in i 1800-talet på samma sätt som hedniska riter och föreställningar kan spåras ända fram till det begynnande 1900-talet.
Denna runsten har en intressant historia. Runristaren är Fot och när stenen hittades under märkliga omständigheter så fanns det röd färg kvar i runorna.
Texten lyder transkriberad och översatt. ”Andvitt och Äger och Vighjälm och kale reste stenen efter Gerfast sin fader”.
Stenen låg länge – hur länge vet man inte – begravd i blålera på en bondes åker. Bonden fastnade alltid med plogen i stenen, tröttande och beslöt att spränga bort stenen. Det är trettiotal. Dagen därpå upptäcker bonden, som dessutom är kyrkvärd, att stenen på undersidan innehåller runor. Bestörtning! Så småningom, sätts bitarna ihop, runorna målas i och stenen ställs i vapenhuset eftersom den inte klarar utomhusklimat. Stenen är en kristen sten. Some story!
Vapenskölden till vänster tillhör Mörnerätten som har flera medlemmar begravda under kyrkan. Vapenskölden till höger tillhör generalmajoren i artilleriet Niclas Rappe.
Detta är en av de vackraste och mest imponerande vapensköldar jag sett och jag har sett många. Den finns i det västra gravkoret och tillhör generalmajoren i kavalleriet och Kommendören av Kungl. Svärds orden Mårten Cronstierna. Född 1682 och död 1752. Herre till Håtuna. Sannolikheten att han deltagit i krigen i Europa under karl XII är betydande. Sannolikt också framgångsrikt med tanke på Svärdsorden.
Kalkmålningarna är utförda av okänd målare tillhörig den s.k. Tierpskolan sannolikt under andra halvan av 1400-talet. Helt uppenbart inte av samma konstnärliga lödighet som Albertus Pictor.
Triumfkrucifixet är från 1300-talet och målningarna i bakgrunden är från tidig medeltid.
Dopfunten har en cuppa av rödaktig kalksten från 1200-talet.
En praktmässhake från 1600-talet.
En ståldörr in till sakristian skapades genom sammannitning av mindre plattor. Den är från 1600-talet. Tänk på alla präster som under 400 år passerat genom dörren! Svärdet i sakristian är funnen bland gravarna under kyrkan och sannolikt en Karolinervärja att döma av utseendet.
lennart waaras blogg 
Kommentera