Artikeln bygger på vetenskapliga redogörelser från utgrävningarna publicerade i Cambridge Core och World Archeology av utgrävningsledarna Jüri Peets and Marge Konsa m.fl.
Det är anledningen till att citaten presenteras på engelska. Jag har valt att inte översätta. Citaten är viktiga eftersom de med utgångspunkt i utgrävningsresultaten redogör för forskarnas analyser och tolkningar. De avslutande reflektionerna – spekulationerna skulle kanske någon säga – är vår egen.
Salmeskeppen är två vikingatida båtgravar som hittades vid byn Salem på ön Ösel i Estland. I de två båtgravarna hittades skelett efter minst 41 människor.
Fyndplatsen låg nära vikingatidens kustlinje och under vikingatiden begravdes männen cirka 1.5 meter över havsytan, men idag ligger fyndplatsen 230 meter från dagens kustlinje på fyra meters höjd. Arkeologerna räknar med att kunna hitta ett tredje vikingaskepp.
Dessa vikingagravar av två båtar med 41 individer i båtarna är unika i flera avseenden. Bland annat för att männen – för det handlar om män med god fysisk status I åldern 25-35 år – hade gått en våldsam död till mötes. De hade dött i strid. På skeletten kan man se svåra skador av svärdshugg, avhuggna lemmar, skadade huvuden och helt dekapiterade huvuden. I båtarna fann man också ett stort antal svärd av mycket dyrbar och hög kvalitet. Uppenbarligen var de dödade vikingarna från Mälardalen av högre stånd.
“Ship burials are a well-known feature of Scandinavian Viking Age archaeology, but the discovery of 41 individuals buried in two ships in Estonia belongs to the Pre-Viking period and is the first of its kind in Europe. The two crews met a violent end around AD 750, and were buried with a variety of richly decorated weapons, tools, gaming pieces and animal bones. The rich grave goods suggest that this was a diplomatic delegation protected by a cohort of elite warriors. They were armed with swords of Scandinavian design, possibly from the Stockholm-Mälaren region, and stable isotope analysis is consistent with that being the probable homeland of the crew.”
“The 34 skeletons were stacked on the ship (ship nr II) like firewood, in four layers within an area of 3 × 4 m. The bodies had been buried with 40 swords (both single- and double-edged types, including examples with gilded and jewelled bronze hilts), covered by large, round wooden shields with bosses of iron, and by cloth, probably from the sail. Other grave goods included 15 ornamented antler combs, broken shears, beads, pendants of bear canines, bronze and iron plaques, and small padlocks. Gaming pieces made from whalebone and walrus ivory had been scattered among the bodies. A large number of arrowheads were found, but only a few spears and no axes. Many of the arrowheads were stuck in the wood of the ship and in the shields, and, along with the many injuries observed in the skeletal remains, document the conflict that must have resulted in the deaths of these individuals.”
“To date, ten skeletons present injuries from sharp blades; six have multiple injuries and some exhibit trauma characteristic of decapitation”.
De pilspetsar som hittats vid skrovet var av typen med treskivad spets som användes för att skjuta brinnande pilar. Det visar att vikingarna som kom från Mälardalen mötte en estnisk vikingastyrka till båts som sköt brinnande pilar och satte båtarna åtminstone devis i brand. Sannolikt fortsatte sedan striden på stranden efter att de svenska vikingarna landat båtarna.
De vapen, främst svärden, som hittades i båtarna var en av typ som har likheter med vapen funna i vikingagravar i Sverige exempelvis vid Vendel. De underlättar i hög grad dateringen av fynden och etablering av hemort för de stupade vikingarna.
“The style of weapon fragments suggests they belong to the Vendel Period or the beginning of the Viking Age, about AD 600-800. They had been deliberately damaged by bending, hacking, and breaking – a common practice during this period – and showed evidence of having been in a fire.”
“The luxurious sword hilts with Scandinavian decoration found at Salme II have features similar to analogous finds from rich noblemen’s graves near Uppsala and other places in the Mälar-region of Sweden (e.g. graves at Vendel, Valsgärde and Ultuna). The production centre at Helgö was their probable place of origin”.
“The combination of isotopic and archaeological evidence clearly points to the Mälaren region in central Sweden as the most probable homeland of those men who travelled to Salme, died violently and were buried hastily in two ships in around AD 750”.
Vad hände, hur förlöpte striden och vilken bakgrund kan man ana bakom fynden? Tidpunkt och syfte med expeditionen kan också peka mot vem/vilka det kan handla om.
“According to the most likely scenario, a war party of Scandinavians attempted to carry out a raid against the Oeselian (Estonian inhabitants of the island of Saaremaa), but were attacked by Oeselian ships. The sides of the two ships contain numerous embedded arrowheads, some of which are of the three-pointed type used to carry burning materials to set enemy ships aflame. After losing too many oarsmen to the Estonian archers, the raiders pulled their ships aground and tried to defend themselves behind them. It appears that after the battle, the Oeselians allowed either the survivors or some other group of Scandinavians to ritually bury their dead. The burial is unusual because the ships were not covered with earth mounds. The site was eventually forgotten by the local inhabitants after it had become overblown by sand and covered with vegetation”.
Bland fynden fanns ett stort antal spelpjäser och bland dessa spelpjäser några kungar som i storlek och utförande avvek kraftigt från övriga spelpjäser. En sådan kung fanns placerad i munnen på en av de begravda individerna i skepp II. En indikation så god som någon om att just den individen kan ha varit, just det, en kung från Mälardalen och varför inte en som vi känner från annalerna och som stupade under härnadståg i Estland. Även fynden i övrigt runt den individen är märkliga med bl.a. ett guldplätterat svärd och andra liknande rikare ornamenterade föremål.
“Most of the gaming pieces are similar in shape, material, and size to those found in the first burial. However, a set of 11, found around the skull of Skeleton XIV on Salme II, are considerably smaller than the rest. Also, while the gaming ‘king’ from Salme I was larger than other pieces and was covered with intricate plaited decoration, the ‘king’ from this assemblage simply had an iron tack on top”.
“A larger ‘king’ piece was found in the jaw region of Skeleton XIV, as if deliberately placed in the dead man’s mouth. Was this a symbolic act denoting this person’s higher status? Certainly, this individual was richly furnished with grave goods that included fragments of a double-edged sword with a ringed hilt of gilt bronze. Furthermore, he was positioned along the central axis of the boat”.
Vi vet från Snorre Sturlassons Ynglingasaga att Bröt-Anunds (den Bröt Anund som sannolikt ligger begravd i Anundshögen i Västerås) far Ingvar den långe stupade i Estland under en vikingaräd. Yngvar, vanligen Ingvar den långe, av Ynglingaätten var en svensk kung.
”Snorri Sturluson relates in his Ynglinga saga that the Swedish king Ingvar, Östen‘s son, was a great warrior who often spent time patrolling the shores of his kingdom fighting Danes and Vikings from Estonia (Víkingr frá Esthland). King Ingvar finally came to a peace agreement with the Danes and could take care of the Vikings in Estonia. He consequently started pillaging in Estonia in retribution, and one summer he arrived at a place called Stein (see also Sveigder). The Vikings in Estonia (sýslu kind) assembled a great army in the interior and attacked King Ingvar in a great battle. Their forces were too powerful and Ingvar fell and the Swedish forces retreated.
Är det Ingvar den långe man hittat vid utgrävningarna i Salme? Omöjligt är det inte även om det är mycket svårt att bevisa. En förutsättning skulle vara en noggrann utgrävning av Anundshögen och att man där lyckas skelettrester efter Bröt Anund och med DNA från båda skeletten påvisar släktskap. Jag ryser av intellektuell upphetsning vid tanken på att det skulle kunna vara så. Det visar också att Sturlassons Ynglingsaga skulle kunna vara betydligt tillförlitligare än delar av den källkritiska historiska skolan anser. Den källkritisk skolan var ett rejält framsteg och förbättring av historieskrivningen i Sverige när den kom med historiker som Lauritz Weibull. Idag har dock pendeln svängt alltför för långt. Snorre Sturlassons Ynglingsaga tillerkänns, av vissa historiker, inget historiskt värde. Dessa historiker kastar ut barnet med badvattnet när de frånkänner Snorre Sturlassons Yngligasaga all historisk relevans. I svenska Wikipedia benämns han ”sagokung”? På vilken saklig grund? Svenska Wikipedia måste uppenbarligen hanteras med stor försiktighet, påverkan från vissa kretsar lyser igenom.
Sonen och jag fortsätter i våra historiska diskussioner att betrakta den vid Salme identifierade individen som kung och möjligen också kungen av Svitjod Ingvar den långe.
Källor:
https://www.world-archaeology.com/features/estonia-salme-ship-burials/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Salmeskeppen
https://en.wikipedia.org/wiki/Salme_ships
https://www.youtube.com/watch?v=n4N9V24L59o
I den sistnämnda berättar en av forskarna och arkeologerna om utgrävningarna och fynden.
lennart waaras blogg 
22 december 2022 kl. 21:57 |
Följer också detta nära, jag har en dna träff med en av dom funna ”riktiga vikingarna” i Salme. Men precis som du säger, vilket genombrott det hade varit att kunna bekräfta sannheten i Yngligasagan! Tack för ett bra och väldokumenterat arbete.
mvh Peter.Romberg@gmail.com