Slaget vid Herrevadsbro var ett betydelsefullt slag i svensk medeltidshistoria. Slaget följdes av blodiga men sannolikt nödvändiga avrättningar.
På bilden ser vi det nyuppförda minnesmonumentet (Oerhört glädjande att upptäcka och uppleva. Det finns hopp för Sverige) över den korrekta platsen för slaget. Platsen för slaget har fastställts av medeltidsforskare med olika inriktning. Medeltidsforskaren Lars Gahrn har gjort ett gediget arbete med att gå igenom och analysera källorna kring slaget vid Herrevadsbro.
Den märklige kommunisten Jan Guillou hävdar i böckerna om Arn i likhet med ett antal hembygdsamatörer i ”västgötaskolan” att slaget stod i Västergötland. Lars Gahrn har i olika sammanhang med empiri och forskning fullständigt avvisat dessa fantasier.
Ett problem som vidlåter flera medeltids slag är vi inte vet exakt var slagfälten ligger och var massgravarna finns. En systematisk slagfältsarkeologi skulle visa exakt var slagen stod. Sådant är dock inte viktigt att lägga pengar på i dagens Sverige där mångfald och muslimsk kultur går före att klara ut vår egen historia och kultur.
År 1251 utkämpades en omfattande vapenträffning här vid Herrevadsbro. Valdemar Birgersson hade 8 år gammal valts till svensk kung. Hans far Jarlen Birger Magnusson styrde Sverige.
En samling stormän gjorde uppror. Med en här av svenskar, danskar och tyskar mötte de Jarlen Birger Magnusson i slaget vid Herrevadsbro. Jarlen vann slaget och fick upprorsmännen i sitt våld. Han lät avrätta ledarna och många av deras män. Det mötte ovilja mot Jarlen men efter det var det lugnt i Sverige i ett kvarts sekel. Jarlen Birger Magnusson kunde driva igenom sin politik och stärka kungamakten i ett enande av Svea rike. En viktig milstolpe i Sveriges historia. Därmed var det slut på striderna under 1200-talets första hälft med slagen vid Lena i Västergötland år 1208, Gestilren i Uppland 1210, Sparrsätra i Uppland 1247 och med slaget vid Herrevad 1251 som slutpunkt. Hela detta maktkomplex i Sveriges och Upplands historia återkommer jag till med överblick mer detaljerat längre fram.
Bilden visar var huvudvägen norr om Mälaren gick fram under medeltiden. Det här var också vägen för kungens Eriksgata. Gatan som går exakt där den gamla vägen gick heter idag Eriksgatan. Där vägen passerade Kolbäcksån fanns tidigt ett vadställe vars sannolika plats visas på bilden nedan. Det kan ha funnits flera vadställen, men det vet vi inte. Några hundra meter nedströms monumentet finns rester av vadstället. Språkligt lever vadstället kvar i namnet Herrevadsbro.
På bilden syns i bakgrunden en stensättning som kan vara det ursprungliga vadstället.
Eftersom Eriksgatan var en viktig led så byggdes tidigt en bro. Hervadsbro nämns redan i Västmannalagen från första halvan av 1300-talet. Både bron och namnet var då kända på grund av slaget. Namnet Hervadsbro var tungt att uttala. Ett e-ljud sköts in. Hervadsbro blev därmed så småningom Herrevadsbro.
I bakgrunden till höger syns fundamentet till den senaste bron. Vägen gick förbi ett värdshus (finns fortfarande ett värdshus på platsen) över bron och längs det som idag är Eriksgatan (namnet och den gamla funktionen).
Källa: Lars Gahrn, Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad. Mölndal 2004.
lennart waaras blogg 
Kommentera