En kall vinterdag i nådens år 1174 sitter några fromma benediktinersystrar i en kall liten stuga med jordgolv på höjden vid det som idag är känt under namnet Riseberga. I närheten har de ett litet kapell där de lever sin djupa kristna kallelse.
Samtidigt på en av stormaktsgårdarna i Bjälbo i nuvarande Östergötland sitter Jarlen Birger Bengtsson kallad Birger Brosa – den leende – och hans gemål Brigida och diskuterar. De funderar över Brigidas liv när Jarlen gått bort. Det naturliga vid denna tid är att man som kvinna avslutar sitt jordeliv med att sona sina synder i ett kloster. Det här är Bjälboätt / Folkungaätt med centrum runt Bjälbo i Östergötland. Knut Eriksson är kung i denna del av det blivande Svea Rike. Jarlen Birger Magnusson – brorson till Birger Brosa – har vid denna tid ännu inte enat landet.
Slutet av deras samtal blir ett beslut att grunda ett kloster. Jarlen Birger Brosa skänker egendomar till bildandet av ett kloster vid Riseberga. I dokumentet som grundar klostret nämns en bro vid Horebro för första gången. Vid denna tid är Horebro sannolikt ingen ort utan bara en bro. Några tiotal år senare omtalas Örebro som ort för första gången i de historiska dokumenten.
På höjden vid Riseberga bildas och byggs nu ett cistersienserkloster som kommer att verka aktivt i 370 år. Via klostret förs mycket kunskap in i Sverige kring jordbruk, läkeörter, trädgårdsskötsel, kvarnar m.m.
När Jarlen Birger Brosa dör 1202 inträder Brigida som nunna och Abedissa i klostret.
Här på höjden vid Riseberga är det sedan ett cistercienserkloster fram till den märklige och kraftfulle Gustav Eriksson Vasas indragning av klostren 1535. Det är en del av omvandlingen av Sverige från ett katolskt, alltsedan 800-talet, till ett protestantiskt land under andlig ledning av Olaus Petri och Laurentius Petri (egentligen Olof Petterson och Lars Pettersson). Tyvärr är Sverige idag inte längre ett kristet land med en protestantisk statskyrka! Så är Sverige också på väg att haverera under den muslimska massinvasionen. Gustav Vasa roterar i sin grav liksom alla senare Vasakungar!
Gustav Vasa var en hårdför och målmedveten statsbyggare och befriade Sverige från danskt tyranni och herravälde! För det behövde han kyrkans rikedomar. Gustav Vasa var samtidigt en kulturmarodör. Klostrens månghundraåriga annaler och dokument förstördes eller gjordes om till underlag för statskassans räknekammare. Några finns kvar bl.a det intressanta Vadstena-diariet som jag har i mitt bibliotek.
I ytterligare några årtionden efter 1535 uthärdar några nunnor vid klostret som förfaller allt mer. Vid mitten av 1500-talet lämnar den sista nunnan Riseberga kloster som med tiden faller samman till en ruin. En sannolik brand förstör det som är kvar liksom att byggmaterial tas från klostret för uppförandet av en kyrka i närheten. Ekporten i den kyrkan är hämtad från Riseberga kloster. En 370-årig kultur går under! På något sätt är det sorgligt. Samtidigt är de beslut som Gustav Vasa tar i statsnyttans intresse både förståeliga och rationella.
När jag vandrar runt bland ruinerna vid Riseberga kloster idag har jag inga svårigheter att försätta mig till den tiden och föreställa mig hur det var att leva här som invånare i ett medeltida kloster långt uppe i Norden.
lennart waaras blogg 
Kommentera