Jag har studerat vid Uppsala Universitet (Sveriges äldsta universitet grundat år 1477) från slutet av 1960-talet och under 1970-talet. Jag läste statskunskap, idé- och lärdomshistoria och ekonomisk historia. I det sistnämnda ämnet disputerade jag 1980 på en avhandling om statliga företag i marknadsekonomier.
Det var på den tiden när Universitetet var en läroanstalt med stränga vetenskapliga krav vid uppsatsskrivande redan på två-betygsnivå. Jag kommer än idag ihåg hur kurslistan för ett betyg i statskunskap innehöll litteratur som skulle tenteras på både engelska, tyska och franska. Då hade Skytteanum professorer som Nils Elvander, Leif Lewin och Carl Arvid Hessler. Den sistnämnde en sträng professor som krävde vetenskaplig ordning och reda i empiri, argument och analys. Jag gillade professor Hesslers skarpa intellekt men var nog lite rädd för att närma mig honom med diskussionsfrågor.
Idag är förfallet så totalt att jag har svårt att ta till mig informationen och tro att den är sann! Läs nedanstående artikel och bedöm själv! Påminner om ett rent sekt-beteende!
Studenter på Uppsala universitet uppmanas citera ”icke-vita” och kvinnor – ska påverka bedömning.
Exempel på vilka man bör citera är ”kvinnor och icke-vita akademiker”. Uppmaningen kritiseras av Arvid Hallén, ordförande för den borgerliga studentföreningen Heimdal som ser att man hellre bedömer forskningen och inte forskaren.
Det är i kursplanen för Statskunskap A, delkursen Medborgare och samhälle, uppmaningen om ”inklusiv citering” förekommer. Anledningen påstås vara det ”skeva citeringsmönster” forskningen idag har där vissa typer av författare förekommer oftare och får mer erkännande än andra. Utöver ”kvinnor och icke-vita akademiker” tar man även upp ”forskare från andra marginaliserade och underrepresenterade grupper” som exempel.
Uppmaningen ska dock inte vara ett krav men är något som ”värderas” i bedömningen.
Arvid Hallén:
Detta motiveras inte med vetenskapliga argument. Inget sägs om att det skulle leda till bättre PM. Och även om kursguiden ställer sig frågande till den exakta anledningen till underrepresentationen (”det finns flera skäl till detta”), är kontentan att den är problematisk.
Men med detta tvivelaktiga anslag undergräver man vetenskapens objektiva, universalistiska fundament. Forskning ska bedömas efter sin kvalitet – och bara sin kvalitet – oberoende av vem som bedriver den.
Vidare menar Hallén att signalvärdet blir att studenterna ska bedöma forskare snarare än forskning.
lennart waaras blogg 
Kommentera