PREAMBEL
I en längre kritiskt granskande text kommer Sapmi/Sameland inklusive det svenska Sametinget att diskuteras. Utgångspunkt för diskursen utgörs av fakta och empiri kring företeelserna Sapmi (territorium och flagga) och Sametinget. Fokus blir verksamhet, organisation och ekonomisk betydelse.
Sapmi är såvitt man kan bedöma en märkligt övernationell verksamhet och organisation. Den måste utsättas för en oberoende utredning med fokus på huruvida Sapmi kan utgöra ett överstatligt projekt som gränsar till landsförräderi socialt, juridiskt och nationellt.
Artikeln mynnar ut i krav på att Sapmi och Sametinget i grunden granskas av regering och riksdag med inriktning på avveckling och att skattepengar upphör att slussas till hobbyverksamhet.
VAD ÄR SAPMI
Sápmi (även kallat Sameland) är enligt egen beskrivning det ”historiska och kulturella område som traditionellt bebos av det samiska urfolket.
Kommentar: Samerna är bevisligen inget urfolk i Sverige, som exempelvis indianerna i Amerika. Samerna kom in i landet flera tusen år efter att Svea rike börjat befolkas från söder med start på Bjärehalvön som först steg ur havet. När Mellan-Sverige befolkades av jägare och fiskare låg isen kilomertjock i de norra delarna. Undantagandes de havsnära kusterna som var isfria. Den mycket omhuldade och gängse myten om ”urfolk” är sakligt betraktat en falsk propagandalögn. Samerna/lapparna kom betydligt senare invandrande från öster med tydliga asiatiska drag. Har man undersökt samernas intelligence quotient och DNA systematiskt?
Sapmis anspråksområde sträcker sig över de norra delarna av fyra länder, Norge, Sverige, Finland och Ryssland (Kolahalvön).
Området sträcker sig från Idre i södra Sverige och längs den norska kusten upp till norra Finland och Ryssland.
I det geografiska område 388 350 km² som samerna kallar Sápmi bor över 2,3 miljoner invånare, varav en liten minoritet 80 000–85 000 är samer. Ändock kallas området för Sameland/Sapmi. Ännu en falsk propagandistisk utsaga.
Samerna är erkända (hur och av vem) som urfolk i Sverige (sedan 1977) och en av landets fem nationella minoriteter. Vilket är falskt som vatten. Dessutom har flera samiska språk (till exempel nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska) ställning som nationella minoritetsspråk.
Renskötsel, hantverk (duodji), traditionell dräkt (gákti) och den årliga indelningen av året i åtta säsonger är centrala delar av den samiska kulturen.
KARTA ÖVER SAPMI
Någon officiell karta över Sapmi har man visligen inte presenterat. Då vore landsförräderiet tydligt. Ändock finns semiofficiella kartor att tillgå på nätet. En karta över området Sapmi täcker delar av fyra suveräna nationalstater, Sverige, Norge, Finland och Ryssland.
Två officiösa kartor som finns på nätet och beskriver det samiska rennäringsområdet Sapmi publiceras här.
Granska dem det territorium, i det närmaste halva Sverige, där hobbynäringen renskötsel har ett i flera avseenden dominerande och bestämmande inflytande. Femtio (50) procent av Sveriges territorium betraktar den lilla samiska minoriteten som sitt territorium på bekostnad av svenskarna.
Samer och samebyar hävdar och har hegemoni/dominans över området ifråga om turism, jakt, fiske (monopol) och viktigast av allt kan hindra prospektering och brytning av mineraler och malmer livsviktiga för nationen Sverige och Sveriges tillväxt och ekonomi. Är det verkligen en korrekt nationell prioritering för en marginell hobbyverksamhet?
HUVUDSTAD
Sápmi har naturligtvis ingen officiell huvudstad, eftersom det inte är en egen självständig stat utan ett sammanhängande kulturellt och traditionellt bosättningsområde som sträcker sig över fyra länder: Sverige, Norge, Finland och Ryssland.
Däremot lyfts två orter i norra Norge fram som centrala knutpunkter. En officiellt utpekad huvudstad vore ett öppet landsförräderi! Det undviker man officiellt. Karasjok (Kárášjohka): Kallas ofta för ”samernas inofficiella huvudstad”. Se där åter denna glidande falskhet. Här ligger det norska Sametinget, NRK Sápmi och flera viktiga samiska kulturinstitutioner. Kautokeino (Guovdageaidnu) fungerar som ett kulturellt och akademiskt centrum, där Samiska högskolan ligger. Kiruna (Giron) är huvudort för det svenska Sametingets kansli. Enare (Anár) är huvudort för det finska Sametingets kansli. Lovozero (Lujávri) är den centrala huvudorten för samerna i Ryssland
VAD ÄR SAMETINGET
Sametinget är både ett folkvalt politiskt organ (ett parlament) för det ”samiska folket” (notera att man använder en etnisk definition och avgränsning) och en statlig förvaltningsmyndighet under Sveriges regering (Kulturdepartementet). Det inrättades 1993 och har sitt huvudkontor i Kiruna. Så lyder den officiella beskrivningen. Statskontorets utvärdering visar på en helt annan bild. Se Statskontorets rapport nedan.
VAD GÖR SAMETINGET ENLIGT OFFICIELLA DOKUMENT?
”Sametingets övergripande uppgift är (enligt offentliga skrivningar) att verka för och främja en levande samisk kultur. Myndigheten och parlamentet arbetar med:
Rennäring och markanvändning: Förvalta och bevaka frågor som rör rennäringen, miljö, klimat och samisk markanvändning.
Kultur och språk: Leda det samiska språkarbetet, fördela bidrag till samisk kultur och organisationer samt ansvara för samiska språkcentrum.
Samhällsplanering: Yttra sig i ärenden om samiska ortnamn och bevaka samiska intressen i samhällsutvecklingen.
Rovdjur och ersättningar: Fördela rovdjursersättningar.
Hur Sametinget organiserat?
Plenum: Myndighetens högsta beslutande organ består av 31 folkvalda ledamöter som väljs vart fjärde år.
Val: Samer som har rösträtt kan rösta i valet till Sametinget, där olika samiska partier ställer upp (störst efter senaste valet är Jakt- och fiskesamerna).
Styrelse och nämnder: Plenum utser en styrelse samt olika nämnder för bland annat kultur, språk och rennäring”.
Verkligheten bakom den officiella bilden redovisas i den apostroferade Statskontorsrapporten med följande mediadebatt.
RENSKÖTSELNS EKONOMISKA BETYDELSE
Den svenska renskötsel omsätter 100 till 230 miljoner kronor årligen i direkta intäkter. Summan varierar beroende på mätmetod, slaktuttag och köttpriser. I viss statistik och offentliga handlingar kallas verksamheten ”rennäringen”. Vi använder inte det begreppet. Renskötseln är så marginell att den inte syns i den nationella offentliga ekonomiska statistiken. Den är ingen ”näring” i den mening vi vanligen menar, därför skriver vi ”renskötsel” som närmast är att likna vid hobbyverksamhet.
För att förstå hur extremt marginell renskötseln är kan vi jämföra med exempelvis ICA Maxi på Hälla i Västerås som omsätter 1,02 miljarder kronor per år.
Även om man generöst inkluderar hela den ”samiska näringskedjan” (udda odefinierat begrepp) och indirekta effekter som vidareförädling, turism, slakterier samt konsumtion av varor och tjänster i regionen når man inte upp till ICA Maxi på Hälla i Västerås. En svensk-finsk studie visade att renindustrin och dess kringeffekter i de fyra länderna sammantaget omsätter strax under ICA Maxi på Hälla i Västerås.
Fler fakta i målet renskötsel. Regeringens anslag till renskötsel, dvs mina och dina skattepengar, ligger på 126–132 miljoner kronor årligen. Det innebär att en huvudsaklig del av renskötselns omsättning, som anfördes ovan, är skattebidrag.
Så mycket för en ”näringsverksamhet”, snarare täringsverksamhet och samerna som en bidragslevande minoritet. Renskötseln sysselsätter cirka 1000 personer vilket innebär cirka 2500 som har sin försörjning av verksamheten.
Antalet svenska renar utgör de senaste decennierna omkring 250 000 djur
SAPMIS FLAGGA
Sapmis officiella flaggan (Sámi leavga) symboliserar enligt egna beskrivningar ”samernas gemenskap, identitet och det levande urfolkslandet Sápmi över nationsgränserna”. Identitet och urfolksland över nationsgränser?? Inte svenskar således. Det kan vi instämma i. Varje färg och form i flaggan, som formgavs av Astrid Båhl och antogs 1986, bär på en specifik mening, som vi lämnar därhän i detta sammanhang. Sapmi håller sig dessutom med ”officiella samiska flaggdagar”.
STATSKONTORETS UTREDNING AV SAMETINGET
Statskontorets utvärdering av Sametinget i rapporten ”Självbestämmande på pappret men inte i praktiken?” med rapportnummer 2023.17 publicerat 2023-11-24 visar att Sametingets ledning, styrning och uppföljning inte är ändamålsenlig, vilket leder till att myndigheten inte fullgör sitt uppdrag. Sammanfattningen nedan citerar myndighetstext.
Länk till rapporten. https://www.statskontoret.se/uppdrag-och-rapporter/rapporter/2023/sjalvbestammande-pa-pappret-men-inte-i-praktiken/
Rapporten pekar på brister i kärnuppdrag. Sametinget genomför inte alla sina lagstadgade uppgifter. Det handlar främst om hanteringen av rennäringsfrågor, rovdjursarbete, viltskador samt att tillvarata samiska intressen i samhällsplaneringen.
Sametinget har en ”problematisk organisationsform”. Statskontoret konstaterar att varken regeringen eller Sametinget har lyckats få Sametingets dubbla roll – att vara både en folkvald församling och en statlig förvaltningsmyndighet – att fungera.
Å ena sidan styr regeringen för mycket i vissa avseenden, å andra sidan har den interna styrningen och kontrollen inom Sametinget under lång tid varit otillräcklig.
Statskontoret anser att det finns skäl att se över organisationsformen. Myndigheten avstår dock från att föreslå en radikal omstrukturering (som att flytta rennäringsfrågorna) då det skulle kunna skada den samiska kulturen och självbestämmandet. Istället bedömer de att det finns utrymme att stärka både måluppfyllelse och självbestämmande inom ramen för den nuvarande strukturen.
STATSKONTORETS RAPPORT I KLARTEXT
I den myndighetsanalys av Sametinget som presenterades i november 2023 i rapporten ”Självbestämmande på pappret men inte i praktiken?” riktade Statskontoret hård kritik mot myndighetens styrning, men använde inte uttryckligen termer som korruption eller nepotism i sina slutsatser. Dock är det vad som beskrivs i rapporttexten. Läs själv.
Rapportens faktiska kritik och vad den faktiskt visar är betydande risker för jäv och intressekonflikter: Rapporten betonar att Sametingets dubbla roll som både folkvalt parlament och statlig förvaltningsmyndighet skapar inbyggda allvarliga målkonflikter. Det finns till exempel en bristande tillämpning av jävsregler, särskilt vid beslut om medelsfördelning och ärenden kopplade till rennäringen.
Jäv i samband med medelstilldelning? Läs korruption och jäv med några dominerande renägande familjer i centrum som styr, bestämmer och gynnar sig själva.
Statskontoret kritiserade myndigheten för bristfällig dokumentation och insyn, bristande ordning och reda, undermålig dokumentation och svag intern styrning och uppföljning. Läs risk för korruption med skattepengar som inte kan granskas eftersom dokumentation inte föreligger eller är bristfälligt redovisad.
Rapporten konstaterar att Sametinget inte fullgör sina lagstadgade uppgifter, dvs underlåtenhet i myndighetsutövningen inom bland annat rennäring och samhällsplanering.
Varifrån kommer anklagelserna om nepotism och korruption?
Att orden ”nepotism” och ”korruption” har lyfts fram i debatten kring rapporten kommer från externa kommentarer, ledarsidor och bloggar, inklusive mina bloggtexter.
Mina texter i ämnet samer finns på: https://lennartwaara.com/category/samerna/
Efter att rapporten publicerades kom viktiga ifrågasättande kritiska ledartexter och debattartiklar i bland annat Svenska Dagbladet där begreppet ”vänskapskorruption” användes för att beskriva de jävsrisker och den kultur av bristande kontroll som rapporten blottlagt.
Det finns enskilda kritiker och bloggare som i sina analyser av rapporten har dragit slutsatsen att de strukturella problemen i Sametinget i praktiken handlar om nepotism och att myndigheten styrs av ett fåtal inflytelserika familjer. Undertecknads bloggtexter gör just den analysen.
Statskontoret konstaterar mer myndighetsneutralt att det finns allvarliga strukturella brister och akuta jävsrisker som hotar opartiskheten, men Statskontoret slår inte explicit fast att det pågår en utbredd korruption eller nepotism inom myndigheten.
SAMMANFATTNING
Samernas korrupta och skattefinansierade organisationer bör läggas ner och Sapmi bör läggas ner och avslutas i sin nuvarande form.
Sverige kan inte hållbart och långsiktigt tillåta en liten marginell grupp att dominera 50 procent av landets territorium och utestänga svenskar från turism, jakt och fiske (monopolliknande hegemoni) och värst av allt hindra företag från prospektering och brytning av viktiga mineraler och gruvverksamhet.
Argumentet från samernas sida är alltid att någon samebys ”renbetesområde och renvandringar” hotas. Det är alltid en liten sameby /styrd av en större renägande familj som drar igång juridiska processer som pågår i årtionden och som dramatiskt försenar nödvändiga investeringar i nationalekonomiskt viktiga företag och näringar.
Ställ betydelsen, av nämnda ”renbetesproblematiken” emot det nationella intresset och den ekonomiska betydelsen av prospektering och brytning av avgörande mineraler. Då inser man hur horribla kraven från renskötsel som hobbyverksamhet är.
Regering och riksdag bör vidare tillsätta en oberoende kommitté som utvärderar och granskar Sapmi. Hur ser juridiken ut kring samernas övernationella territoriella anspråk. Utgör den en potentiellt landsförrädisk verksamhet.
Våtsjön den 5 november 2026
Lennart Waara
00 710 77 24
Lämna ett svar