Denna artikel är resultatet av en exkursion i Surahammars omgivningar med Britt. Några fotografiska bilder från Sura skans/Suraborgens medförde att jag började reda ut vad man vet om borgens förhistoria. Resultatet är föreliggande artikel publicerad här på FB och på min blogg under ämnesrubriken ”Fornborgar” och ”Svensk historia”.
Preambel
Fornborgar är primärt historiska försvarsanläggningar från järnåldern (ca 500 f.Kr. – 1050 e.Kr.), som uppförts på svårtillgängliga höjder eller vid vattenleder. Det finns över 1 100 kända fornborgar som byggts under olika förhistoriska perioder. De är spridda över stora delar av landet med störst koncentration i Mälardalen, på Öland och Gotland.
Forskare har debatterat och debatterar borgarnas funktion och syften. Sannolikt har olika borgar haft olika funktioner. De kan också vara så att en borg under loppet av sin historiska existens haft olika syften beroende av vilka fientligheter som förekommit. Några typfall kan anges:
- Tillflyktsorter: Skydd för lokalbefolkningen vid oroligheter.
- Bevakningsposter: Strategiskt placerade längs viktiga färdleder och handelsvägar.
- Bostäder: Vissa borgar, särskilt på Öland, var permanent bebodda.
- Kultplatser: Platser för rituella sammankomster eller politiska möten
Flygfoto av Sura skans med de olika identifierbara ingångarna utmärkta. Google Maps. Nedan en översiktlig skiss över borgens utseende.
Kortfakta om Sura skans på Borgåsen i Surahammars kommun
- Struktur: Borgen är ca 200 x 140–70 meter stor och ligger på en grusås. Den omsluts av två koncentriska stenmurar.
- Mått: Den inre muren är ungefär 350 meter lång, 1–2 meter hög och drygt 1 meter bred.
- Ingångar: Det finns tydliga ingångar i nordnordöst och sydöst samt i väst
Om Sura skans / Suraborgen
Fornborgen ligger på en grusås som just där borgen är byggd utgörs av ett solitärt berg som en naturlig del av åsen.
Under järnålder kan vi med fog antaga att borgberget var en del av en Ö i en sjö som nu är delad i Västersjön och Östersjön.
Kolbäcksån som genomflyter Östersjön har sitt utlopp i Mälaren. Den tidigare sjön, innan landhöjningen, som omslöt ön med borgberget hade sitt utlopp i Mälaren genom det som idag är Kolbäcksån /Strömholms kanal.
Borgen ligger idag på det solitära åsliknande berget strax invid Östersjön strand.
På den högsta delen av grusåsen har borgen en dubbelmur som följer bergets form. I norr ligger ett stup utanför borgen varför muren där är betydligt lägre.
Den inre muren som kan följas tydligt i naturen vid ett besök är cirka 350 meter lång, som högst drygt två meter och som bredast 1,5 meter. Denna inre mur är välbevarad. I söder kan man se en cirka två meter hög intakt rest av den ursprungliga borgmuren. Den yttre muren är mindre välbevarad men kan följas om man studerar branten utanför den inre muren noga.
Entréer till borgen finns i nordost och sydost. Den senare är sannolikt huvudentrén. Men det vet vi inte med säkerhet. En ingång finns också i väst. Huruvida dessa är ursprungliga vet vi inte. Det krävs arkeologiska utgrävningar för att klara ut vilka ingångar som varit ursprungliga.
Muren är kallmurad.
Borgens inre är tämligen plan men tydligt konvex mot mitten och beströdd med stora stenar och block.
Borgen kan varit bebodd och inte endast en tillflyktsborg men det vet vi inte. Vi kan bara antaga det.
I nordvästra delen finns ett område med stenpackning. Om det skall tolkas som ett område med bostäder vet vi inte med säkerhet.
Utsikten
Utsikten norrut genom den norra borgingången. Sura kyrka i bakgrunden och del av Östersjön.
Utsikten åt samtliga väderstreck är än idag vidunderlig liksom den har varit för dem som bodde i borgen och de eventuella hirdmän som kan ha funnits i borgen. Det var sannolikt inte lätt att överraska inbyggarna med ett överraskande anfall. Det fanns gott om tid att förberedda ett försvar om en fientlig styrka anföll oavsett om det var ett anfall över vatten, vilket är sannolikast, eller över land.
Borgens historia
Om borgens förhistoria skriver Olof Grau i den 1754 publicerade boken ”Beskrifning öfver vestmanland. Med sina städer, härader och socknar”,sidorna 314 – 315. En kämpe Thure hafwa i Hedna tiden innehaft denna borgen, efter hvilken socknen menes blifwit i förstone nämnd Thura, hvilket namn sedermera skal blifwit ombytt till Sura: Lika så skal en kämpe, wid namna Ramer också i den tiden hafwa bodt der, hwilken skal lemnat namnet Ramnäs efter sig åt Ramnäs sockn, hwarest månge sjöar hafwa ännu i dag namn af Ramen.”
Till Suraborgens historia bidrar också Theofil Öberg i den 1953 publicerade boken ”Sura socken. En historisk framställning”, sidorna 19 – 20. ” Man torde kunna antaga, att inbyggarna i Västmanland till en början och ganska långt fram i tiden levde i det stora hela i fred med varandra, och att de icke heller stördes av krigiska anfall av folk från andra trakter, liksom de å sin sida icke voro erövringslystna gentemot främmande stammar. Men med befolkningens tillväxt inträdde en naturlig tävlan om existensmedlen, vilken småningom urartade till krigiska handlingar av större eller mindre mått. Härmed sammanhänger utan tvivel anläggandet av de ännu ganska väl bevarade fornborgarna (över 1000 kända i Sverige, min kommentar), vilka just i södra Västmanland äro rätt många till antalet. En sådan bevarad fornborg finnes i Sura, den förut nämnda Suraborgen.
Man har ej – åtminstone ännu – kunnat inordna de västmanländska fornborgarna i deras kulturhistoriska sammanhang. Man vet icke ens inom vilken epok av förhistorien de böra infogas (idag vet man ganska väl hur de tidsmässigt skall bestämmas, min kommentar). Det antages emellertid ganska allmänt, att de blivit byggda tidigast under folkvandringstid, eller alltså på 300- och 400-talen e. Kr. Men länsantikvarien Schnell, som ägnat dessa borgar ett rätt ingående studium, framhåller, att ingenting talar emot att sådana borgar byggts långt tidigare. Han anser t.o.m., att redan övergångstiden mellan sten- och bronsåldern bör hava ägt den förnämsta betingelsen för borgbyggande, nämligen en bofast befolkning.
Stenåldersborgar äro också konstaterade på den europeiska kontinenten. De erbjuder därför, säger Schnell, ur kulturhistorisk synpunkt icke några hinder att förutsätta borgbyggen redan under den svenska bronsåldern. Han gör gällande att de västmanländska borgarna byggts ungefär samtidigt. De ha sedan kommit till användning under vitt skilda perioder. (Nota bene, det är ett mycket viktigt påpekande. Borgarna har använts under realtivt begränsade perioder under loppet av många århundraden. De har således legat oanvända under långa perioder. Min kommentar). Försvarsproblemen undergingo nämligen ej några nämnvärda förändringar under forntiden. Borgarna havas, uttalar Schnell, icke tjänat som tillflyktsorter vid strider bygderna emellan, utan togos i bruk, sedan budkavlar och vårdkasar rapporterat annalkandet av långväga fiender, som togo sig fram på den enda möjliga infallsvägen, havsviken Mälaren”.
Det sistnämnda konstaterandet är enligt min mening korrekt. I synnerhet under folkvandringstid vet vi att fientliga grupper och stammar anföll delar av Sverige. Man kan också tillägga att Mälaren inte bara var en anfallsväg. Borgen var i forna tider sannolikt en ö kringfluten av det som idag utgör Östersjön och Västersjön, då en enda sjö genomfluten av det vi idag kallar Kolbäcksån. Med betydande sannolikhet var ån då en bred och mäktig flod, seglingsbar långt upp i Västmanland, dock med ett antal forsar at ta sig förbi. Ett fientligt anfall mot Sura skans torde mest sannolikt ha kommit sjövägen.
Norra borgingången
Vad vi faktiskt vet om fornborgarna?
I den anförda litteraturen spekuleras om fornborgarnas ålder och tillkomst. Vi anför därför här en kort sammanfattning av vad vi vet idag om borgarnas tidsmässiga tillkomsthistoria.
Tidsperioder och datering
De flesta fornborgar som har undersökts arkeologiskt kan dateras till en tusenårsperiod, nämligen folkvandringstiden (ca 400–550 e.Kr.), en period som präglades av oro och konflikter efter Romarrikets fall.
Det finns dock exempel på borgar med en annan både tidigare och senare datering.
- Bronsåldern & Äldre järnåldern: Vissa borgar har visat sig vara betydligt äldre, byggda redan under bronsåldern eller förromersk järnålder.
- Vikingatiden: Några få borgar tycks ha varit i bruk eller återanvänts under vikingatiden som exempelvis flera av fornborgarna på Öland, beskrivna i min bok Fyra fornborgar och en unik järnåldersby. Boken finns att beställa från Bokus eller direkt från mig. Säljs också av Historiska bokhandeln på Viksjö slott.
Det finns naturligtvis olika identifierbara typer av borgar bland det drygt tusental borgar som är kända. När vi använder begreppet ”fornborg” inrymmer begreppet flera olika typer av anläggningar med varierande syften. En enkel taxonomi över borgtyper presenteras nedan. Man skall också vara medveten om, för det första att en sådan taxonomi innebär renodlingar som kanske inte alltid svarar mot en konkret verklighet för en konkret borg. För det andra kan en och samma borg kan ha haft flera överlappande funktioner liksom för det tredje att borgen kan ha haft olika funktioner vid olika historiska tidpunkter. För det fjärde kan man efter arkeologiska undersökningar identifiera och klassificera borgar som är mer typiska än andra för en viss funktion.
Försvarsborgar: Belägna på svårtillgängliga höjder med branta stup, ofta kompletterade med stenvallar och en träpalissad på toppen av stenmuren där terrängen var svag som försvarsfunktion.
- Tillflyktsborgar: Enklare hägnader dit lokalbefolkningen kunde fly med sin boskap vid fara.
- Vakt- och signalborgar: Strategiskt placerade längs farleder för att bevaka territorier eller varna för annalkande fiender.
- Samlingsplatser: Vissa borgar, särskilt de stora på Öland som Eketorp eller Ismantorp, tros ha fungerat som fasta boplatser, marknadsplatser eller rituella centra.
Tre bilder på borgens inre mur med huvudentrén och den södra borgmurens bäst bevarade yttre del.
Västra inre borgmuren men östersjön i bakgrunden.
Stora borgingången genom den inre östra muren
Del av den bevarade ursprungliga muren i den södra inre muren sedd utifrån.
Suraborgens senare historia.
Flera borgar i landet har under senare perioder använts vid vapenträffningar. Eketorps borg på södra Öland är en sådan. Se min bloggartikel i ämnet och ett bokkapitel i boken ”Fyra öländska fornborgar och en unik järnåldersby” publicerad i den andra upplagans andra tryckning 2025. Sök med Google på mitt namn och borgens namn så hittar ni mina relevanta bloggtexter.
I olika sammanhang har det diskuterats om vissa strategiska fornborgar som Visbergets fornborg i Munktorps socken också varit samlingsplats och back-up för hirden i samband med slaget vid Herrevadsbro i Kolbäcks socken 1251.
I det sammanhanget kan man spekulera om inte Sura skans varit en lämplig reträtt och samlingsplats före och/eller efter striden. Jag tillhör dem som menar att det är mer än möjligt att de väpnade styrkorna, hirden, samlats här inför vapenträffningen, oavsett det handlar om jarlen Birger Magnussons styrkor eller motståndarsidan, folkungarna.
Man kan post festum resonera kring vilka faktorer som talar för respektive emot antagandet, hypotesen, om Sura skans som en samlings- och reträttplats i samband med slaget vid Herrevadsbro i Kolbäcks socken 1251. Vad talar för och vad talar emot antagandet? Vi anför några centrala relevanta punkter om platsernas, Sura skans och Herrevadsbro, relation till varandra.
Sura skans (Suraborgen): Borgen är en fornborg belägen på en grusås i Surahammar. Den består av två koncentriska stenmurar och dateras sannolikt till förhistorisk tid (järnåldern), även om vissa fornborgar har återanvänts senare, så också möjligen i detta fall.
Geografisk närhet till varandra: Båda platserna ligger längs Kolbäcksån i nuvarande Surahammars och Hallstahammars kommuner. Suraborgen ligger i Surahammar, medan Herrevadsbro ligger vid Kolbäck, cirka 15–20 kilometer söderut. Denna faktor varken utesluter eller bekräftar antagandet. Avståndet dem emellan utesluter inte att hypotesen är möjlig.
Tidsmässig skillnad: Slaget vid Herrevadsbro är en väldokumenterad händelse från 1251 där Birger jarl besegrade folkungarnas uppror. Suraborgen är däremot en fornborg vars exakta ålder är okänd då inga arkeologiska utgrävningar gjorts, men fornborgar i regionen dateras vanligtvis till folkvandringstiden (ca 400–550 e.Kr.), alltså långt före 1200-talet. Det utesluter på intet sätt att borgruinen på toppen av berget/åsen kunnat fungera i det diskuterade avseendet. Det anförda argumentet är enligt min mening inte relevant som falsifierande instans.
Strategiskt läge: En indirekt koppling är att båda platserna kontrollerade viktiga kommunikationsleder. Herrevadsbro var ett centralt vadställe och en bro på den viktiga Eriksgatan. Suraborgen ligger högt placerad med god sikt över omgivningen, vilket tyder på en strategisk funktion även 1251 för att bevaka området kring ån. Borgen ligger nära Kolbäcksån, vilket var en viktig transportled under medeltiden. Slaget vid Herrevadsbro stod vid ett vadställe över samma å i nuvarande Kolbäck, cirka 15–20 km söder om Sura skans.
Faktorn strategiskt läge skulle kunna tala för att Sura skans fungerat i det diskuterade avseendet i samband med vapenträffningen 1251.
Är det historiskt osannolikt att hirden (Birger jarls och kungens hird/krigare) eller upprorsmännen samlades på Sura skans inför slaget? Sura skans ligger nära slagfältet. Det saknas konkreta historiska källor eller arkeologiska bevis som kopplar samman platsen med händelsen beroende på att saken inte alls undersökts arkeologiskt. Nej det är inte historiskt osannolikt enligt min mening bara för att inga konkreta belägg existerar, frågan är öppen och icke undersökt. Det är inte bara en möjlighet utan till och med en viss sannolikhet möjligt att någon av parterna använt skansen/borgen i diskuterat avseende.
Sammanfattningsvis, det saknas historiska belägg för antagandet men en genomgång av objektiva faktorer utesluter inte möjligheten, tvärtom de objektiva förutsättningarna talar med viss styrka för möjligheten. En hypotes var det och en hypotes förblir det efter min genomgång.
Vad vi vet om truppernas/hirdens rörelser 1251
Upprorsmännen (Folkungarna): Dessa bestod av stormannagrupper som värvat legosoldater från Danmark, Norge och Tyskland. Deras exakta lägerplatser inför slaget nämns inte i samtida källor som Erikskrönikan. Från vilket väderstreck den kom i sin uppmarsch vet vi inte.
Birger jarl: Jarlen ska ha överraskat upprorshären vid Kolbäcksån. Enligt de källor som finns lurades upprorsmännen att korsa ån för förhandlingar, varpå Birger jarls dolda styrkor anföll och efter att ha lovat fri lejd åt upprorsledarna avrättades dessa på order från den hårdföre jarlen Birger Magnusson. Lugn och ro skapades i riket för decennier framåt. Från vilket håll jarlen och hans styrkor kom uppmarscherande vet vi inte.
Lokal närvaro: Man kan antaga att soldatesken slog läger och tog/köpte mat från gårdar i området runt Herrevad (Kolbäck). Räckte det för att försörja båda sidorna? Sannolikt inte. Bör man inte också utgå ifrån att ett större omland användes för att försörja hirden före, under och efter slaget? Härvidlag talar mycket för att man använt ett större omland bort mot Munktorp och Visbergets borg men kanske också norrut mot Sura socken och Sura skans.
Slutsats
Sura skans kan av flera skäl ha fungerat som en utkiksplats eller tillfällig samlingspunkt, före och efter slaget, med grund i faktorer som handlar om läget vid ån. Det finns ingen dokumenterad koppling till slaget 1251. Historiker fokuserar på vadställena och bron i Kolbäck som den centrala punkten för händelseförloppet. Hypotesen är varken falsifierad eller bekräftad, den förblir en spännande hypotes, en möjlig händelse.
Våtsjön den 25 mars 2026
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar