En pendang till min essä om Lars Norén och Bobo Ericzéns film ”Lars”.
Jag rekommenderar varmt en dokumentär av Bobo Ericzén om skapandet av Lars Noréns föreställning Stilla liv. Föreställningen visar händelser i människors liv från 1890 och framåt till idag i ett antal scener, händelser, tablåer, samtliga helt utan ord. Inte ett enda ord yttras i föreställningen, ändock förstår man, lever med och upplever vad som händer, vad skådespelarna, dessa lysande underbara personer, visar publiken. Jag kan inte beskriva det på annat sätt. Lars Norén har under många år arbetat med pjäsen som ett led i arbetet med att utveckla teatern/konsten/texten mot allt större enkelhet, alltmer avskalat, allt mer minimalistiskt tills bara den viktiga kärnan är kvar, där man befinner sig bortom orden.
Det är en makalös film, vacker, intressant och informativ, om en makalös föreställning och en makalös dramatiker och regissör. Det viktiga i dokumentären är att nära, väldigt nära få följa repetitionsarbetet och Lars Noréns anvisningar och reflektioner som också påverkar, ja drabbar, dig i ditt liv som tittare. Det är vackert, extremt vackert och väldigt mycket feel good.
Vad jag saknar döde Lars Norén, denna fantastiska författare och dramatiker som väckt så många tankar och reflektioner hos mig. Det kommer aldrig mer någon text ifrån honom. Saknar dina kommande texter, som Dagböcker. Jag saknar dig Lars! Saknar dig så enormt! Ingen annan samtida författare men nu död saknar jag lika mycket. En författare känner likadant för, Karin Boye.
Dokumentären finns på SF Anytime, är en dryg timme lång och kostar 59 kr i hyra.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar