lennart waaras blogg

ARBOGA 

Arboga är en stad med rötter i tidig medeltid. Det är således ingen tillfällighet att en munkorden slog sig ner i Arboga och byggde en kyrka. Bevarade spår från 1700- och 1800-talen finns dessutom i innerstaden i form av småskalig träbebyggelse och borgargårdar. En karta från 1660-talet är den äldsta bevarade. Tillsammans med bevarade medeltida byggnader finns information från arkeologiska utgrävningar som visar på att en tidig rutnätsplan av nordtysk modell präglar innerstaden. Staden dominerades av trånga gränder och små enkla trähus. Uppskattningar i ”Arboga stads historia II” anger folkmängden till mellan 1 000 och 2 000 vid 1600-talets mitt.

KYRKAN ÄR BYGGD AV FRANCISKANER MUNKAR

”Påbörjad under slutet av 1200-talet, ombyggd under 1600-talet och restaurerad under 18- och 1900-talen”. Så skulle en sammanfattande portalparagraf kunna lyda.

Kyrkans nordfasad med sakristian och lågdelen av den tvåskeppiga kyrkan sedd från nordost.

Sydfasaden sed från sydost.

Sydfasaden från SO.

Kyrkans östra kordel.

Heliga Trefaldighetskyrkans västfasad sedd från Järntorget. Kyrkan är belägen i östra delen av stadens centrum och är imponerande exteriört och inte minst med en magnifikt storartad interiör. Strax till höger i den nuvarande parken låg franciskanerkonventet från mitten av 1200-talet fram till 1527 efter reformationsriksdagen när Gustav Wasa stängde kloster och lade beslag på kyrkornas och klostrens alla värdeföremål som kyrksilver liksom diarier som kom att användes för rikets räkenskaper där delar kan återfinns än idag. Med diarierna försvann och föröddes en flerhundraårig skriven historia i form av klostrens närmast dagliga notiser som redogjorde för vad som sig i riket timat haver. En kulturell och historisk källkatastrof som saknar motstycke.

Franciskanermunkar kom vandrandes i början av 1200-talet upp genom Europa och in i Sverige. Gråbröderna, som de också kallades, bosatte sig i städer som de trodde kunde expandera och där det fanns större (relativt) befolkningar. Att de kom till Arboga finns nedtecknat i klostret Assisi i Italien

Den ursprungliga kyrkan var en konventskyrka/klosterkyrka som tillhörde orden. Franciskanerna kom till Arboga vid mitten av 1200-talet men uppgiften är osäker enär olika uppgifter förekommer i litteraturen. De påbörjade kyrkobygget 1256 andra uppgifter anger en senare tidpunkt vid 1285, det vill säga under den framgångsrike och hårdföre regenten Magnus Birgersson med det senare tillnamnet Ladulås. Enligt uppgifter invigdes kyrkan år 1308. Man antar att kyrkan då kallades S:t Petri eller S.t Pauli och var möjligen också helgad åt Jungfru Maria. Källan är dokument från 1396 och ett kyrkomöte i Arboga. Den hade från början inte det torn den senare fick och som syns på en äldre teckning ovan. Kyrkan byggdes så att den skulle synas tydligt ut mot den medeltida staden. Franciskanerkonventets byggnader låg sannolikt (större utgrävningar saknas) söder om kyrkan och närmare ån. Området var ursprungligen en sank och sumpig mark vilket haft avgörande betydelse för senare tillbyggnader och renoveringar. Franciskanerkonventet stängdes på order från Gustav Wasa efter reformationsriksdagen i Västerås 1527. Den sista franciskanerbrodern lämnade konventet 1529. Gustav Wasa skänkte sedan kyrkan till stadens borgare men de föredrog den andra kyrkan S:t Nicolai som stod på torrare mark varför franciskanerkyrkan stod öde och förföll.  

KYRKAN

Cecilia Markgrefvinna till Baden och Gustav Wasas dotter, som var katolik, kunde inte acceptera förfallet. Hon bodde i Arboga åren 1572 – 79. Cecilia anhöll hos brodern Johan III om renovering. Johan III som kände sympati för kyrkan ålade Arbogaborgarna att rusta upp kyrkan. Om så inte skedde hotade Johan III med att dra in handelsättigheterna för staden. Det påverkade stadens borgare. Takryttaren togs ner och det 64 meter höga tornet byggdes. Renoveringen genomfördes om än motvilligt rapporteras det. I Arboga känning skriver författaren klokt och betänkansvärt: ”Hade icke Mark-Grefvinnan till Baden Fru Cecilia klagat hos sin broder Konung Johan d. II öfwer Klosterkyrkans undergång, torde aldrig blifwit någon särdelt Stads-Kyrka”. När vi vi sitter i kyrkans kor och kontemplerar betänker vi hur nära det var att vi inte fått uppleva denna enormt vackra kyrka. Tankarna går till dem som räddade den åt oss.

Namnet Heliga Trefaldighetskyrkan fick kyrkan sannolikt vid återinvigningen 1651. I folkmun hette den under långa tider för Nerkyrkan för sitt ”sänka och wattuaktiga läge” till skillnad från den populärare Upkyrkan som låg ”högd på Torr backa” ( citat ur Lohmans ”Arboga känning”)

Kyrkan var från början tvåskeppig med ett mittskepp och ett lägre sidoskepp mot norr men saknade torn. Franciskanerkyrkorna byggdes på ungefär samma sätt. Dock fanns en takryttare av trä mitt på det spåntäckta taket. Kyrkan är byggd av gråsten med tegel i stjärnvalven (från 1400-talet) och västfasaden som byggdes senare. En klostergård omgärdade kyrkan. Under första hälften av 1400-talet valvslogs kyrkorummet och dekorerades med kalkmålningar. 

Under 1600-talet genomgick kyrkan betydande förändringar. Det murade tornet byggdes 1618–1635. Erik Tornbyggare svarade för att arbetet utfördes om än långsamt vilket också kan ha berott på bristande finansiella resurser. Renoveringen blev dyr och staden var liten med begränsade tillgångar hos invånarna.

Marken var dessutom mjuk och vattensjuk vilket ställde till problem med stabiliteten. Grundförhållandena var problematiska för ett stort torn. Valven hade dessutom börjat rämna. För att staga upp kyrkan byggdes strävpelare utvändigt runt hela kyrkan. (Notera att först vid renoveringen 1982 stabiliserades tornet slutligen med 110 stålpelare mot urberget, med en total längd av 1 km.) Norra långväggen revs och återuppfördes på 1640-talet. På 1660-talet revs och nybyggdes koret som då fick sin tresidiga form och fönsterindelning. 

1837 lades skiffer på långhusets södra sida och så småningom övriga sidor, istället för den tidigare spånbeklädnaden. 1883 lades järnplåt på taket. 1897–1898 genomfördes en radikal omgestaltning i kyrkan. Bland annat revs mittgångens dåvarande brädgolv och även korets tegelgolv, och ersattes med kalkstensplattor. 1600-talets slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader i nygotisk stil. 1400-talsmålningarna som varit överkalkade från 1800-taler frilades och restaurerades 1897. Orgelläktaren revs på 1960 och ett musikrum inreddes i tornet. På 1980-talet förstärktes tornet

Planritningen ovan visar kyrkans layout idag. Kyrkans grundplan är fortfarande de medeltida. 

MÅLNINGAR FRÅN 1400-TALET AV KYRKOMÅLAREN MAGNUS HAQUINI

På 1800-talet kalkades målningarna över men togs fram igen 1897 på den södra väggen. Målningarna är al fresco det vill säga målade med kalkblandade färger på fuktigt underlag. De målningar som finns kvar är bara en mindre del av de som en gång funnits. Det är mycket sannolikt att att samtliga väggar och valv varit bemålade. Ombyggnader, renoveringar och valvreparationer har förstört dessa. Varje valv har ett eget tema. Nedan visas ett litet urval av målningarna från valven.

Kyrkomålaren på 1400-talet kan ha haft Heliga Trefaldighetskyrkan som förebild. Den senmedeltida kyrkan hade inget västtorn (det byggdes senare) utan en takryttare vilken är införd på denna väggmålning.

En helgon/martyr med gloria, i detta fall Laurentius på halstret som torteras å det grymmaste. Medeltiden var ingen lekstuga för dem som inte var helt i linje med rådande maktstrukturer, ideologier och bestämmande teologi. Förespråkare för enkönade äktenskap och hbtqia+ ideologi hade med rätta inte blivit långlivade.

Den Helige Franciscus

Avrättning med svärd var förbehållen de högre stånden. Här en martyr/helgon som avrättas med svärd synbarligen på kunglig order.

En världslig man. Kanske en bild av en man ur hirden hos någon makthavare, med svärd och den typiska droppformade skölden. Båda enhandsfattade.

På väggarna i kyrkorummet finns dessa medeltida målningar, daterade till 1400-talet, troligtvis utförda av Magnus Håkansson (lat. Haquini) från Arboga. Målningarna i Trefaldighetskyrkan har vissa likheter med Giottos fresker i Fransciskuskyrkan i Assisi. Det har därför spekulerats i om inte Haquini besökt den italienska staden och där fått förebilder till sina egna målningar.

Magnus Håkansson som dog 1470, var en medeltida kyrkomålare som är omnämnd i Vadstenadiariet, ett av få klosterdiarier som finns kvar. Han var köpman från Arboga och lät viga sig till munk i klostret 1442. Magnus var mycket intresserad av målarkonst och framställning av färg. Han skickades därför till ett kloster utomlands för att studera. Magnus kom från Arboga, därför förutsättes att han utförde målningarna i kyrkan. Målningarna anses spegla det birgittinska måleriet. Hela södra långväggen samt de breda sköldbågarna är bemålades med bland annat motiv ur Franciskus av Assisis liv. 

BILDGALLERI MED KOMMENTARER TILL INVENTARIER

Kyrkans huvudskepp sedd från väster och entrén mot öster och koret.

Altartavlan är från 1600-talet och nordtysk.

Ett av de vackert målade korfönstrens som härrör från 1800-talet. Detta fönster på nordsidan av koret.

Den imponerande predikstolen i barockstil är snidad av hovbildhuggaren Burchard Precht, år 1736–1737. 

Detalj av den magnifika predikstolen.

Församlingen sedd från prästens position i predikstolen.

Dopfunten är från 1400-talet och tillverkad i Mälardalen. Senmedeltida stil med kraftig knutformad nod, cuppan ornamenterad med genometriskt mönster och foten med bladranka.

Dopfunt från 1666 Hans Clason Arent Stenhuggare av mörk kalksten i renässansstil.

Ljuskronorna i mässing med fyrtio ljuskronor vardera, är Sveriges, kanske Nordens, största. De är gåvor till kyrkan från privatpersoner och sannolikt tillverkade i norra Tyskland.

Epitafium över borgmästaren Henrik Barkhusen och hans hustru från 1667.

Blinderingar och fönster i kyrkans ursprungliga västvägg. Numera och sedan 1600-talet dolda av västtornet.

Engelbrekt Engelbrektsson, statyn står utanför kyrkans entré. En ledare vi skulle behöva idag för att undanröja nuvarande maktklaner och få stopp på deras systematiska förödande och förstörande av Sverige.

Våtsjön 13 oktober 2025

Lennart Waara

Källor:

Gunnar Bjurén, Heliga Trefaldighets kyrka 700 år, 1985

Svenska kyrkans informationsskrift och information om kyrkan på olika nätsidor liksom sv. Wikipedia

This entry was posted on 04 oktober 2025 at 12:11 and is filed under Historisk kyrka, Svenska kyrkan. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.