Jag läser med stort intresse och med växande förskräckelse Dag Sandahls präst emeritus på Öland Dagsländor. I den senaste avslöjas nya interiörer från Svenska kyrkans liv, leverne och föreställningsvärld.
Ärkebiskopen Martin Modéus i ”Modehuset” (ärkebostaden i Uppsala som tidigare kallades ”Antjeborg”) har en bror Fredrik Modéus som är biskop i Växjö stift. Är Svenska kyrkan vorden ett familjeföretag? Biskopen i Växjö stift agerar som en kyrkofurste under renässansen. Hans privata födelsedag har blivit en kyrkofurstlig angelägenhet. Ett seminarium avhålls dagen före födelsedagen med titeln ”Existentiell nyfikenhet i en postsekulär tid” (wow, det var ett magnifikt ämne) med föreläsningar av Björn Wiman, DN, teologen Emma Audas och författaren Lina Wolff. På själva födelsedagen blir det konsert i Växjö domkyrka med biskopens favoritmusik. Kyrkofursten i Svenska kyrkan hyllas grandiost.
Jag noterar att prästen emeritus på Öland har samma syn som undertecknad på Mörkrets furste. Han skriver: ”Att jag tänker att Lögnens Furste inte avser att vara overksam utan nu framträder som en ljusets ängel för att göra en positiv skattning, kan många fatta. Ondskan är värst när den framträder just så ljust! (tänkvärt när dagens ”godhetsknarkare representerar ondskan, min kommentar) Mörkrets makt vill inte bli avslöjad och vill följdriktigt inte att vi ska uppmärksamma kyrkans kris som en livskris av formidabla mått.” Jag brukar citera de gemena föreställningarna om Mörkrets furstes näst bästa trick att klä sig i präst/biskopsrock. Hans bästa är att lura i folket att han inte finns.
Vidare en djup öländsk sanning: ”Djävulen behöver inte uppfinnas men väl upptäckas. Det borde egentligen inte vara särskilt svårt. Men folk luras. Jag ser utbudet i bilderburken, det mesta är tävlingar och nöjen, som ett mycket litet bestånd gycklare (med begränsade kognitiva utförsgåvor, min kommentar) förser oss med. Oss – som förser dem med skattemedel i en perpetuum mobile”.
Så sant, så sant!
Sedan skriver prästen emeritus på Öland något som jag antingen missförstår (vilket är illa och händer mycket sällan) eller förstår. I det senare fallet är det inte bara märkligt utan direkt fanatiskt stötande.
”Majoriteten av de med svenskt medborgarskap försedda kommer sannolikt att hamna i helvetet. Detta är normaltillståndet efter syndafallet. Allt annat är häpnadsväckande undantag”! Men vad menar prästen emeritus på Öland med ovan citerade text? En religiös fanatism som liknar Koranens och islams. Eller misstolkar jag vad som avses? Eller ironi?
I Växjö stift har det skickats ut en enkät till anställda och förtroendevalda. Jag tar mig den fräcka friheten att besvara enkäten för Surahammars församling utifrån en begränsad inblick (det medges), medlem som jag INTE är men ändock med utrerade uppfattningar.
Enkäten.
1. I min församling är det naturligt för anställda och förtroendevalda att fira gudstjänst.
Svar: Någorlunda frekvent i Sura församling men gudstjänst och i synnerhet mässa firas alltför sällan i Surahammars kyrka.
2. I min församling stärks unga att vara öppna med sin tro i vardagen.
Svar: Sannolikt i mycket begränsad utsträckning
3. I min församling bidrar vi, genom egna insatser och i samverkan med andra, till ett bättre samhälle och en mänskligare värld; lokalt, nationellt och internationellt.
Svar: Inte alls utan tvärtom! Kyrkan omfattar och driver en woke/PK/hbtqia+ ideologi som utgör den rena okunskapen och ondskan nationellt och geopolitiskt. Vad som görs lokalt är oklart.
4. I min församling vårdar och utvecklar vi det kyrkliga kulturarvet.
Svar: Inte alls! Kyrkoherden och hans henchwomen är fientliga till att presentera kulturarvet för medborgarna i Surahammar. Det vet jag av egen erfarenhet. Dock finns en kraft i församlingen som vårdar de kulturella artefakterna från tidigare kyrkor.
5. I min församling tar vi vara på kyrkorummens potential som platser för fördjupning av tro och liv.
Svar: Surahammars vackra kyrka har mycket begränsade öppettider och tillgänglighet för enskild andakt och bön.
6. I min församling/pastorat har kyrkorådet god kunskap om kyrkans identitet och verksamhet och bedriver ett effektivt styrelsearbete baserat på tillit, med en tydlig roll- och ansvarsfördelning.
Svar: Vet ej, men att döma utifrån sannolikt i begränsad omfattning.
7. I min församling/pastorat utövar kyrkoherden ett professionellt, modernt ledarskap baserat på tillit, med en tydlig roll- och ansvarsfördelning.
Svar: Det vi sett av kyrkoherden talar för det motsatta, ett skakigt, otydligt och vagt ledarskap/herde med brist på självförtroende.
8. I min församling har kyrkofullmäktiges presidium adekvat kunskap om sitt och kyrkofullmäktiges uppdrag och ansvar.
Svar: Vet ej hur det är ställt på den fronten, men förhåller mig skeptisk tills motsatsen bevisas.
9. I min församling väcks kallelser och människor upptäcker Svenska kyrkan som en möjlig plats för arbete och engagemang.
Svar: Sannolikt i mycket begränsad utsträckning.
Lennart Waara
070 710 77 24
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar