Jag presenterar i denna text så ärligt jag kan var jag står intellektuellt idag, vilket också indirekt blir ett politiskt statement. Det är ingen insmickrande text. Många blir sannolikt irriterade. Det får jag leva med. Jag måste för mig själv och andra presentera mina utgångspunkter och bakgrunder (ja, i pluralis).
Jag var från 1969 till 1980 student, lärare och forskare vid Uppsala universitet, disputerade 1980 i ekonomisk historia med en avhandling (gamla typen) om orsaker till förstatliganden i Sverige och internationellt. I det slutande 1960- och begynnande 1970-talet var jag vidare intellektuellt en del av ”vänsterrörelsen” enkannerligen som aktiv i SKP och redaktör för den ideologiska tidskriften Marxistiskt Forum. Det var en lärorik erfarenhet. Det var och är med ett halvt sekels perspektiv en bitvis skrämmande upplevelse. I synnerhet som den marxologiska marschen genom institutionerna då inleddes och nu slutat med ett totalt marxologiskt (naturligtvis i en missuppfattad sörja långt från vad Karl Marx och Friedrich Engels faktiskt skrivit) övertagande av statsapparaten, akademin, statsradion och statstelevisionen (förklätt till politisk korrekthet utifrån bl.a. mångfald, identitetspolitik, klimatalarmism och pervers hbtqi-ideologi).
Jag uteslöts efter några år för ”högeravvikelser”, vilket väl närmast skall tolkas som att jag krävde intellektuell redlighet. Det jag såg och upplevde på nära håll av intellektuella haverier, personliga tillkortakommanden och rena stolligheter förskräckte. Tänk om någon av dessa, inklusive ledaren, fått den politiska makten i Sverige. Jag ryser vid blotta tanken. Det är illa nog som det är med marxologer överallt i media och statsapparaten
Ett exempel på stolligheterna. Jag nåddes vid ett tillfälle av ryktet att en ”kamrat” i Uppsala gömde en Baader-Meinhof medlem hemma hos sig. När jag började undersöka och fråga runt vem det var som gömde den tyska dårfinken svarade man mig inte eftersom de förstod att jag avsåg anmäla personen till polisen. Det blev tyst bland dem som visste. Idag ”vet” jag att den jag misstänkte, numera död, var den skyldige.
När jag nu ser mig runt i ”högerrörelsen”, ursäkta det vaga begreppet, får jag personliga politico-historiska dejavyer. Det är samma obildning, okunnighet och intellektuella haverier bland många av dem som skriver och videobloggar på nätet. Vissa är välmenande och behjärtansvärda men de ropar också på censur eller än värre. Oavsett om det är vänstersidan eller högersidan som ropar på censur, tjänar de ytterst den totalitära makten. Nyttiga idioter, med andra ord. Yttrandefriheten skall i varje läge försvaras och den skall vara maximal. Det skall inte finnas några ord eller påståenden som är bannlysta vare sig n-g-r ordet (ni ser inte ens jag skriver ut det); fakta om afrikaners IQ; utrop som Sieg Heil eller Allahu Akhbar; förintelseförnekare eller gulagförnekare; utrop som död åt kapitalismen eller död åt socialismen; påståenden att Koranen och islam/muslimer företräder ondskans religion; etcetera. Stolligheter, oavsett på vänsterkanten eller högerkanten, skall bemötas i öppen debatt. Alla, nazister, fascister, sionister, islamister, miljöpartister, socialister, kommunister, klimatalarmister, Greta T etcetera skall ha rätt att skriva och yttra sig fullt ut! Inga inskränkningar! Jag är yttrandefrihetsfundamentalist! Yttrandefriheten är GRUNDEN för allt vi vill åstadkomma av samhällsförändring.
Jag tillhör inget politiskt parti, svär inte på något politiskt partiprogram vare sig vänster eller höger. Jag är inte medlem eller sympatiserar med något av de mer eller mindre obskyra småpartierna, den ena stolligare än den andra. Jag distanserar mig helt från alla dessa organisationer. Jag bekänner dock, att jag efter mycken vånda och tveksamhet, röstade på SD i det senaste valet. Ändock det minst onda även om massor av kritik och invändningar kan resas.
Jag är en i varje mening fri intellektuell som i läsning och textförfattande styrs av tre ledord, sanning, frihet och för Sverige.
Jag distanserar mig också intellektuellt från mycket som skrivs och sägs på ”vår kant”. Exempelvis, den utbredda vanföreställningen bland lågutbildade, att något som kallas ”sunt förnuft” kan ersätta vetenskaplig metodträning och utbildning, läsning, kunskap och bildning. Om något som ”sunt förnuft” över huvud existerar så är sannolikheten att den fungerar korrekt betydligt större med utbildning och bildning. ”Sunt förnuft” korrelerar helt enkelt positivt med högre utbildning och bildning.
Akademierna är numera svårt infekterade av identitetspolitik, mångfalds idéer, hbtqi-ideologi eller perverterad neo-marxism. Men, trots det, en systematisk kunskap och träning i vetenskapliga metoder, källsökning och källkritik samt analysmetoder får man inte utan högre akademisk utbildning. Det finns ingen bot för den bristen via någon variant av ”sunt förnuft”. Det är en intellektuell fördel om man exempelvis vet vem Karl Raimund Popper är och har läst hans skrifter om fallibillism liksom exempelvis Mario Bunges Scientific Research (The Search for System och The Search for Truth). Utan dem har man inte grundläggande redskap för seriös intellektuell analys. Återstår endast att tycka utifrån ”sunt förnuft”. Tyckande är den helt förhärskande verksamheten på FB på båda kanterna. Simple as that.
Ofta, alltför ofta vid läsning av inlägg på exempelvis FB, dyker det upp i min hjärna ett känt citat ur Shakespeares Hamlet: ”Upp flyga orden tanken stilla stå. Ord utan tanke aldrig himlen nå”. Alltför många vandrar som byfånar i tiden!
Tänk tanken att någon av dessa gängse figurer skulle få makten i Sverige. En tanke som håller mig vaken om nätterna. Skall jag medverka till att öka den risken? Jag ser samma uppsättning avvikande och udda (för att uttrycka det försiktigt) personligheter. När man lyfter på en sten i sankmarken kryper gråsuggorna fram.
Facebook idag är till 95 procent dominerat av kommentarer som i bästa fall är välmenande men i de flesta fall är triviala eller till och med korkade och okunniga. Tyckandet löper amok. Självinsikt och självkritik saknas hos tyckarna. De flesta som skriver har inte på fötterna oavsett det är från vänster eller höger. Lika illa. Frågan är akut, är det meningsfullt att vara kvar på FB?
De trots allt välmenande och behjärtansvärda kannstöparnas i ”högerrörelsen” skadlighet skall dock inte jämföras med landsförrädarna, lögnarna och globalisterna (familjen Wallenberg landets skuggregering) vid rikets maktcentrum med Magdalena Andersson och Ulf Kristersson et consortes i spetsen. De är i kraft av sina patologiska inadvertenser och oansvariga personligheter i kombination med maktinnehav direkt skadliga för den etniske svensken. Deras förräderi och farlighet är samhällshistoriskt och empiriskt belagt bortom rimligt tvivel, som det heter hos jurister i domstolar. De är skyldiga till och skall dömas för landsförräderi.
Jag svär, som redan sagts, inte på och sympatiserar inte i avgörande delar med något konservativt/högerpolitiskt partiprogram eller politisk ideologi. Jag distanserar mig från politisk ideologi i allmänhet som, i min analys, inget annat är än falskt medvetande som styr tänkande och analys. Jag är inte medlem i någon organiserad ”högergruppering”. Jag är inte en del av eller sympatiserar med dem, annat än möjligen partiellt i enskilda sakfrågor, men det gäller å andra sidan de flesta politiska grupperingar. De flesta grupperingar hamnar rätt i någon politisk sakfråga. Det jag står för beskrivs korrekt av min logga och av begreppen etno-nationalist (Sverige åt svenskarna), rabulist mot makten och contrarian. Det sistnämnda ordet träffar min psykopatologi bättre än jag kanske varit benägen att erkänna.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar