Jag önskar att någon politiskt oberoende och akademiskt kvalificerad (docent, prof., prof. em.) statsvetare skulle våga sig på forskaruppgiften att analysera Socialdemokratins långa historia utifrån hur socialismen, enkannerligen de totalitära inslagen implementerats (by piacemeal social engineering) i Sverige och vilka de verkligt ideologiskt och politiskt drivande personerna varit. Hur har socialismens ideologiskt inneboende totalitära drag dolts bakom omskrivningar och märkliga begrepp som exempelvis ”folkhemmet”, ”kvinnans frigörelse och barnens socialisering”, ”demokratisk socialism”, m.fl.
Jag presenterar några högst preliminära ansatser till vad som bör granskas i en statsvetenskaplig analys av Socialdemokratins socialistiska experiment, unikt i världen i termer av det genomslag ideologin och politiken fått i samhälle och ekonomi (den näringspolitiska offensiven 1968 med omfattande förstatliganden liksom genomslaget för Rudolf Meidners löntagarfonder med Kjell-Olov Fäldts trötta kommentarer: ”Löntagarfonder är ett jävla skit men nu har vi baxat dem ända hit”). Naturligtvis skedde mycket av detta under Olof Palmes extrema insatser som socialistpolitiker nationellt och internationellt inkl Sovjetunionen.
Skall man på allvar förstå det socialistiska samhällsbygge Socialdemokraterna skapat under drygt hundra år kan man inte komma runt Hjalmar Branting. När man läser Hjalmar Brantings tal och skrifter får man en bild av en socialist med kommunistiska inslag. Olof Palmes insatser har redan berörts, också hans tal och skrifter är upplysande liksom hans politiska praktik. Det finns självfallet fler politico-ideologiska koryféer i den socialdemokratiska 1900-tals historien som nämnde Rudolf Meidner och Ernst Wigfors som båda drivit på mot alltmer av totalitär social, politisk och ekonomisk socialism. Branting och Palme är dock, som jag ser det, naven i den totalitära inriktning politiken haft och fått med olika obskyra omskrivningar som exempelvis nämnda ”demokratisk socialism”. Möjligen hör också Alva Myrdal hemma här med familjeförstörande socialiseringen av barnen genom att de togs från familjen och familjens ansvar in i en kollektiv institutionalisering. Det var ondsint i sig så det räcker. Någon demokratisk socialism finns självfallet inte i sinnevärlden. All socialism är samt och slutligen (in the end) totalitär, precis som kommunismen. Det är bara medlen som skiljer sig på vägen fram till ”det socialistiskt jämlika lyckoriket”. Jämlikt för de kommunistiska och socialistiska potentaterna, ja. Sovjetiska KGB agenter har post-muren uttalat sig beundrande över Socialdemokraterna, typ: ”Hur har ni burit er åt för att åstadkomma den hjärntvätt och indoktrinering av svenska folket som vi misslyckades totalt med i Sovjetunionen, utan att avfyra en enda kula”?
En i dagarna av Socialdemokraterna presenterad ”framtidsanalys” är mer än avslöjande, faktiskt ett direkt hot mot den etniska svensken: ”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”
Ja, totalitär socialism på gränsen till ren kommunism!
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar